Emil Erdtman, doktorand på Certec

Emil Erdtman doktorerar hos Certec vid Lunds tekniska högskola med inriktning mot Universell utformning.

Rubriken för forskningsprojektet är “förändringsprocesser för ett universellt utformat samhälle”.

Här bloggar Emil om sina framsteg och vedermödor som doktorand.

“Om inte samhället gör bostäder tillgängliga blir följden segregation”

“Arkitektur och design kan bidra till ett jämlikt och hållbart samhälle. Men frågan är om tillgänglighet och användbarhet för alla är det som vägleder utvecklingen av livsmiljön i Sverige idag. Det finns flera grupper som helt saknar bostad, något som ofta hänger samman med att sakna arbete och försörjning. Om inte samhället gör bostäder tillgängliga kommer utanförskap och segregation bli följden,”

Det skriver Emil Erdtman i en artikel som med utgångspunkt i politiken för gestaltad livsmiljö diskuterar förutsättningar för hållbart samhällsbyggande i Sverige.

Rätt från början samarbetade med ArkDes (Arkitektur och designcentrum) i utformande och utskick av vår enkät om universell utformning. Den visade att kunskapen om begreppet universell utformning är låg i Sverige, särskilt bland offentliga aktörer som är de som är ansvariga för att genomföra universell utformning enligt funktionsrättskonventionen.

På ArkDes arbetar man däremot en hel del med detta. Bland annat pågår ett projekt och ett uppföljningsarbete kopplat till universell utformning.  Följande text ringar in frågan om tillgängliga bostäder och inkluderande bostadsområden inför Rätt från börjans frukostseminarium 22 november 2019 angående reformering av byggreglerna. Karin Svensson är projektledare för Unikt Publikt på ArkDes och arbetar med uppföljningen av Politik för gestaltad livsmiljö. Tack för samarbete kring enkät och denna text!

Vad gör ArkDes?

ArkDes är ett museum och en myndighet som ligger intill Moderna museet på Skeppsholmen i Stockholm. Ett statligt arkitekturmuseum har funnits här sedan 70-talet och på 90-talet byggdes en ny byggnad med bibliotek, kontor och kafé (som belönades med arkitektpriset Kasper Salin-priset). Chefen på ArkDes kallas överintendent och det finns ett insynsråd med högst sex ledamöter. 2019 arbetar ArkDes särskilt med att studera arkitekturens och designens roll för ”stadsgrönska” och ”ekosystemtjänster” i städer och tätorter. Läs mer om förra årets verksamhet i ArkDes årsredovisning för 2018.

Enligt regeringsförordning 2015:1006 ska ArkDes ”verka för att de mål som riksdagen har fastställt för arkitektur, formgivning och design uppnås. Myndigheten ska också följa upp politikens genomslag på området och vid behov föreslå åtgärder för att stärka måluppfyllelsen.”

ArkDes skriver själva att man ska ”öka kunskapen och driva debatt om hur arkitektur och design påverkar våra liv som medborgare”. ArkDes har även ett myndighetsuppdrag att ”säkerställa kvalitetsaspekter inom arkitektur och design i Sverige”. ArkDes Think Tank är en del av ArkDes som arbetar med forskning, konferenser och projekt kring hur staden kan gestaltas på ett mer hållbart sätt utifrån social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Ofta samarbetar de med andra myndigheter, institutioner och organisationer.

ArkDes vill också skapa förståelse för olika yrkesgruppers historia och verklighet. Det är många designområden som formar samhället och vår framtid – t ex stadsutveckling, arkitektur, landskapsarkitektur, produktdesign och inte minst alla nya digitala designdiscipliner.

ArkDes var med och tog initiativ till Nordiska ministerrådets plattform och nätverk Sustainordic , som sedan 2015 samlar goda exempel och delar erfarenheter om hållbar konsumtion och produktion enligt globalt mål 12.

ArkDes arbete med de globala målen i Agenda 2030 innefattar även mål 11 handlar om ”hållbara städer och samhällen”. Staden är en organism där infrastruktur, skolor, sjukvård, handel, arbetsplatser och annat ska fungera dynamiskt tillsammans med socialt liv, miljö och natur på t ex torg och parker. ArkDes sitter, liksom även Myndigheten för delaktighet, i Rådet för hållbara städer som leds av riksarkitekten Helena Bjarnegård på Boverket och slutredovisar till regeringen år 2022. Rådet driver webbsidan Hållbar Stad med bl a projekt och utlysningar.

För åren 2017 – 2026 har Formas cirka 100 miljoner om året för att leda en forskningssatsning om hållbart samhällsbyggande – dvs lösningar för att bygga ”ett säkert, tryggt, hållbart och inkluderande samhälle”. Enligt regeringsuppdraget ska programmet ska ”främja universell utformning”, men i Formas strategiska forskningsagenda framgår inte hur detta ska uppfyllas.

Politiken för arkitektur och design

Den första samlade politiska policyn för arkitektur, formgivning och design var Framtidsformer – handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design (prop 1997/98:117). Här betonades bl a att estetiska värden inte ska underställas kortsiktiga ekonomiska värden men även att tillgänglighet är ett starkt allmänt intresse.

Inför den senaste propositionen utredde Christer Larsson området. I ett tilläggsdirekt från mars 2015 fick han i uppdrag att diskutera hur arkitektur-, form- och designområdet kan präglas av dialog och delaktighet samt bidra till en hållbar samhällsutveckling präglad av sammanhållning, inkludering och tillgänglighet. Hänvisning görs bl a till diskrimineringslagens förbud mot bristande tillgänglighet. ”Medveten design kan främja ett tillgängligt samhälle med möjlighet till delaktighet för alla”, står det i direktivet.

I utredningen Gestaltad livsmiljö – en ny politik för arkitektur, form och design (SOU 2015:88) nämns inte universell utformning, även om utredningen antar ett holistiskt perspektiv, där människan är utgångspunkt för formandet av en hållbar, jämlik och demokratisk livsmiljö – med hänsyn till naturen. Funktionsrätt Sverige (dåvarande Handikappförbunden) föreslog i sitt remissvar gällande utredningen begreppet ”politik för universell utformning” istället för ”gestaltad livsmiljö”, eftersom det skulle anknyta tydligare till mänskliga rättigheter. 

I den påföljande propositionen Politik för gestaltad livsmiljö (prop. 2017/18:110) föreslås sedan en samlad nationell arkitekturpolicy och ett nytt politiskt mål för arkitektur-, form- och designpolitik.

”Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.”   

Estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska värden är viktiga, men miljöer ska också gestaltas för att vara tillgängliga för alla. Propositionen hänvisar till ”universell utformning” i relation till funktionsrättskonventionens artikel 4g om att främja forskning och utveckling om universell utformning samt normer och riktlinjer utifrån universell utformning.

”Alla offentliga och privata miljöer, produkter och tjänster bör utformas med tanke på människors olika förutsättningar. Samtidigt är det viktigt med flexibilitet, att kunna variera användningsområden för en och samma byggnad, produkt eller miljö.”

Byggnader och anläggningar ska enligt propositionen så långt det är möjligt redan från början byggas tillgängliga. Däremot stämmer det inte med universell utformning (som Funktionsrätt Sverige uppfattar det) att ytterligare anpassning kan behöva göras ”vid behov”. Funktionshinder i samhället ska förebyggas genom att bygga rätt från början.

När det talar om bostäder för äldre finns ett inkluderande perspektiv med:

”Med en medveten arkitektur och design för tillgängliga och hållbara gestaltade livsmiljöer finns goda möjligheter att skapa miljöer och boenden som både är trygga och som uppmuntrar till sociala kontakter och gemenskaper, även över åldersgränser.”

Bostadspolitiken

Idag leder inte alltid renoveringar till förbättringar i kvalitet och bostadens livslängd. De görs ibland bara för att höja värdet på bostäderna och bidrar inte heller till standardförbättring för utsatta grupper. Livslängden sjunker därmed på bostäder medan priserna stiger.

Det ofta kritiserade miljonprogrammet (1965 – 1974) byggdes visserligen snabbt, men projektet höjde standard och kvalitet för den vanliga svenska familjen och byggde på gedigen forskning från bl a Hemmens forskningsinstitut. Medan andra länder byggde ”social housing” byggde Sverige långsiktigt, visionärt och med nya tekniska system. Den dåvarande lösningen på bostadsbristen bidrog till hög bostadsstandard.

Enligt bostadsforskaren Daniel Movilla, som skrivit 99 Years of Housing Questions in Sweden, står Sverige inför ett vägskäl: demokratisera bostadsbyggandet eller fördjupa skillnaderna! Att bygga snabbt och enkelt kan enligt en artikel i Arkitektur 2014 gynna vissa men riskerar att öka klyftorna i samhället. Det kan även ge ett ekonomiskt bakslag i form av kostnader för framtida underhåll.

Enligt forskningsrapporten Nyttan med allmännyttan (Salonen 2015) ger allmännyttiga hyresbostäder bättre tillgång till bostäder för breda grupper men också en långsiktigt bättre hållbarhet i material, gestaltning och infrastruktur.

Snabba bostäder till varje pris

”Den här formen av kortsiktiga lösningar bäddar för en långsiktig katastrof för såväl samhället som för den enskilde individ som tvingas bort från sitt hem”.

Citatet är från Emil Pull och finns i rapporten Snabba bostäder till varje pris (ArkDes 2017). I den diskuteras de nya politiska målen för gestaltad livsmiljö i förhållande till bostadspolitiken utifrån samhällsbygge, invånarperspektiv och kvalitet. Rapporten riktar skarp kritik mot de 22 steg för fler bostäder som regeringen föreslog 2016. Regeringen vill snabba på och förenkla plan- och byggprocesserna. Byggkostnaderna ska sänkas och kommunerna ska lättare få tillgång till mark att bygga på.

Enligt ArkDes relaterar inte regeringens ”steg” till politiken för arkitektur och design, utan handlar bara om antalet nya bostäder som kan byggas. Det verkar tas för givet att bostadskrisen måste lösas med minskade kvalitetskrav och mer exploatering. Men det är oklart på vilken forskning och kunskap sådan bostadspolitik bygger. Ett annat perspektiv rapporten berör är att det ”saknas ofta en mångfald i ålder, hudfärg, bakgrund och funktionsvariationer”. Vilka signaler ger det om vilka invånare och beteenden som är önskvärda i det offentliga?

ArkDes förslag i rapporten:

  1. Stärk politikens ansvarstagande och förebildliga roll för ett hållbart samhällsbyggande och förvaltande. Kvalitet och invånarperspektiv ska ligga i centrum för allt offentligt byggande.
  2. Stärk de gestaltande professionernas roll genom ett medvetet kvalitetsarbete baserat på samhällsbygge och invånarperspektiv i hela processen från upphandling och byggande till uppföljning – genom bl a bostadsundersökningar om hur människor organiserar sina hem och hur de vill leva och bo.
  3. Omvandla arkitektur-, form och designmålen från policydokument till mål med uppföljningskrav genom att uppdra till utvalda aktörer av arkitekt-, samhällsprofessioner och forskningsnätverk att utvärdera och långsiktigt göra uppföljningar av målen.

Tillgången till bostäder

Om inte samhället gör bostäder tillgängliga kommer utanförskap och segregation bli följden. Idag finns flera grupper som helt saknar bostad, något som ofta hänger samman med att sakna arbete och försörjning. Segregationen och brist på lägenheter som människor med olika behov och förutsättningar har råd att efterfråga växer på svenska bostadsmarknad. Lösningar som bygger på social housing uppfattas av många som en särlösning och avsteg från den generella bostadspolitiken, med stigmatisering som följd. Men Lisa Pelling beskriver i Wienmodellen – Inspiration till en ny social bostadspolitik (2019) hur allmännyttan i Wien har hyreslägenheter utspridda över hela staden och att dessa aldrig betraktats som en lågstatuslösning för fattiga, utan utgör en integrerad och ansedd del av bostadsmarknaden.

För personer med psykisk ohälsa är dåligt bemötande, stigmatisering och skam ett stort problem. En växande grupp har spelmissbruk och skulder som leder till utanförskap. Ett annat problem där många personer med funktionsnedsättning exkluderas från bostadsmarknaden gäller bristen på bostäder med särskild service, enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Socialtjänstlagen LSS ger rätt till särskild bostad och bostad med särskild service, men enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät har 162 kommuner brist på sådana bostäder.

Det gör det i princip omöjligt att tacka nej när du blir erbjuden en sådan bostad. Ibland beslutas om rätt till bostad, men utan att det verkställs. En slutsats av det är att det saknas incitament för kommuner att bygga och att det vite (böter) som en kommun kan tvingas betala inte är tillräckligt avskräckande. Funktionsrättskonventionens 19:e artikeln handlar om rätten att välja var och med vem man vill bo, men i praktiken nekar Sverige sina medborgare med funktionsnedsättning den rätten.

Bostäders utformning och tillgänglighet

För att rätten till bostad ska uppfyllas måste alla bostäder som byggs vara tillgängliga för alla men idag görs undantag för fler bostäder på mindre yta. Tillfälliga byggnader har inte ens grundläggande tillgänglighetskrav uppfyllda. Fram till 1980-talet fanns det ganska exakta regler för hur byggnader och bostäder skulle utformas. Sedan dess har så kallade funktionskrav införts och det har blivit mer upp till byggherrarna att tolka byggreglerna. Därmed ökar risken för otillgänglighet.

I europeisk lagstiftning förekommer ofta funktionella krav, medan USA använder mer absoluta mått. I samband med antidiskrimineringslagen ADA (Americans with disabilities Act grundades år 1989 Center for Accessible Housing, som spelat stor roll för universell utformning av bostäder.

Plan- och bygglagen ställer krav på “en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper”, samt övergripande krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga. Sedan 2001 finns krav på att enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser.

Plan- och bygglagen förtydligas i Plan- och byggförordningen och Boverkets byggregler. Boverket ansvarar för funktionshinderfrågor inom bostad, byggd miljö och samhällsplanering och ska ha en samlande, stödjande och pådrivande funktion i förhållande till andra berörda parter. Myndigheten tar fram föreskrifter om tillgänglighet på allmänna platser ALM (2011) och har även en vägledning om tillgänglighet. Svensk byggtjänst har sedan 1990-talet givit ut tillgänglighetsguiden ”Bygg ikapp” (de första upplagorna hette Bygg ikapp handikapp). Men tillgänglighet i lagar och regelverk omfattar inte alla behov. Det helhetstänkande som Universell utformning innebär behövs som ett komplement till byggregler och standarder.

Funktionsrättsrörelsens roll

ArkDes jobbar med Unikt Publikt, ett projekt tillsammans med GIL (Göteborgskooperativet för Independent Living) där personer med funktionsnedsättning samverkar med designers om innovativa lösningar i stadsmiljön. Tanken är att visa hur offentliga platser kan bli både innovativa, vackra och intressanta, på samma gång som de är tillgängliga för fler. Projektet finansierar av Vinnova som 2017- 2020 stöder projekt inom ”tillgänglighetsdesign” – och 2020 även med tydligare inriktning på universell utformning.

Organisationen DHR (Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet) arbetar för personer med rörelsenedsättning och anser att bostäder ska vara för alla. DHR är kritiska till kategoriboenden som kan leda till ökad segregering och även återinstitutionalisering, men ser positivt på flexibla bostadslösningar och att kunna förändra inom de befintliga ramarna. Det viktiga är att var och en själv får välja hur man vill bo. Ett konkret projekt där DHR arbetat med universell utformning är WeC – en vridbar toalett.

Astma- och allergiförbundet arbetar med inomhusmiljö på arbetsplatser, i skolan och i hemmiljö – där man jobbat med rökfria hus. Allmännyttans SABO har arbetat med allergihus och rökfritt boende och privata fastighetsägaren Lundbergs bygger rökfritt.
Det behövs bättre tillgänglighet i själva bostaden och bostadsmiljön. Aspekter som fysiskt utrymme, bra ljudmiljö och god ventilation är viktiga, men även behovet av fungerande bostäder för personer med neuropsykiatriska eller kognitiva funktionsnedsättningar. Gemensamhetsutrymmen och bostadsområden bör planeras så att personer med olika behov kan bo tillsammans om de vill. Ett problem som Rätt från början mött är den så kallade “besökstillgängligheten” är fortfarande ett problem för personer med funktionsnedsättning som vill ha ett socialt umgänge och möjlighet att besöka och bjuda hem andra.

Det är också viktigt att webblösningar för bostadsförmedling och utformning av kösystem följer EU:s webbtillgänglighetsdirektiv, som numera är lag i Sverige. Bostadsanpassning är en nödvändigt för vissa personer, men mycket av den bostadsanpassning som görs idag beror på att man inte byggt ”rätt från början”. Om handtag i duschen eller avsaknad av trösklar var standard skulle samhället spara både pengar och resurser – och människor med funktionsnedsättningar tid och kraft med ansökningar, överklaganden och annan onödig byråkrati.

Genom åren har den svenska funktionsrättsrörelsen varit mycket engagerad i frågan om tillgängliga bostäder. I Boverkets byggråd ingår Astma- och allergiförbundet från funktionsrättsrörelsen och i Boverkets samråd med funktionhinderorganisationer ingår förutom Funktionsrätt Sverige även Hörselskadades riksförbund, Synskadades Riksförbund och DHR. Det finns samråd kring boende och byggande som fungerar bra, men ofta uppstår problem beroende på att man bjuds in alldeles för sent för att kunna påverka. Det är mycket envägskommunikation och synpunkterna som kommer fram når inte upp i hierarkin.

En forskare som skrivit om de dilemman som finns med samråd och medborgardialoger är Nazem Tahvizadeh. Dialogerna leder sällan till ökad demokratisering, och får heller inte ses som ersättning för samhällets ansvar. Rätt från början tror ändå det finns framkomliga vägar och har valt att arbeta med den europeiska standarden EN17161, som handlar om hur ”icke-användare” kan identifieras och involveras i universell utformning för bättre tillgänglighet.

Nya utredningar

Flera utredningar visar att lagar och byggregler inte följs i Sverige. Kommunerna har tillsynsansvaret, men frågan är ofta nedprioriterad. Inte sällan saknas kompetens i att granska tillgänglighet – särskilt i mindre kommuner.

Efter regeringens 22 steg för fler bostäder 2016 tillsattes en kommitté ”för att löpande ta emot inspel från branschen i syfte att löpande förenkla och modernisera regelverket”. Åtgärder för kortade ledtider i plan- och byggprocessen skulle sänka kostnaderna. Kommittén för modernare byggregler tillsattes 2017 för att utreda regelverkets ändamålsenlighet, effektivitet och omfattning. Slutbetänkande lämnas 19 december 2019. Funktionsrätt Sverige har i en skrivelse till kommittén påpekat att användarna behöver involveras i arbetet med att utveckla modernare byggregler:

“Det viktiga är att förbättrade byggregler tas fram med aktiv involvering av representanter för funktionsrättsorganisationer och äldre för att säkerställa att regelverket leder till bostäder som blir långsiktigt hållbara och kan användas av alla.”

En enkätundersökning som presenterades av Kommittén 2019 visar ett stort stöd bland fastighetsbolag och arkitekter för ett system där byggherrarna får större frihet att välja lösningar utifrån olika funktionskrav. Företrädare från bygg- och bostadsbranschen nu vill ändra byggreglerna så att det blir möjligt att bygga kvadratsmart och därigenom skapa fler bostäder. Offentliga aktörer var inte lika övertygade att det är bättre med funktionskrav än det nuvarande systemet med detaljerade krav som specificeras i standarder.

Byggherrar står generellt långt från funktionsrättsrörelsens krav på bättre tillgänglighet, men byggföretagen har också olika förhållningssätt till tillgänglighetsfrågorna. En faktor som kan ha betydelse är om företaget har ett försäljar- eller ett förvaltarperspektiv. Förvaltaren har i regel ett mer hållbart perspektiv än försäljarna.

Styrutredningen

En annan utredning är Styrkraft SOU 2019:23 om hur den beslutade funktionshinderpolitiken från 2017 ska genomföras. Här står att arbetet med bostad, byggd miljö och samhällsplanering ska prioriteras så att personer med funktionsnedsättning kan välja var och med vem man vill bo.

”Ett socialt hållbart samhälle utmärks av att det i största möjliga utsträckning är universellt utformat och därmed tillgängligt och användbart för alla. Ska samhället planeras utifrån att det ska vara socialt hållbart, måste planeringen ske mot bakgrund av att människor är olika i ålder, funktionsförmåga, kön och så vidare. Alla tjänar dessutom på att alla inkluderas eftersom lösningar som är nödvändiga för vissa oftast är till nytta också för andra.” (s 172) 

Med hänvisning till Agenda 2030:s utvecklingsmål 11 om inkluderande städer och bosättningar skriver utredaren Martin Olauzon att tillgång till den byggda miljön ska ske på jämlika villkor som andra.

”Väl planerade, gestaltade, projekterade och uppförda byggnader och anläggningar med människan och livscykelekonomin i fokus är en förutsättning för såväl social, miljömässig som ekonomisk hållbarhet och en god livsmiljö.”

Utredningen föreslår att Boverket fram till 2025 ska ”verka för att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att välja var och med vem de vill bo och har tillgång till byggd miljö på jämlika villkor som andra” genom ”genomförandeplan samt indikatorer för uppföljning”.

Avslutning

Enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har alla rätt till en godtagbar levnadsstandard inklusive mat, kläder och bostad. I Funktionsrättskonventionen framhålls att personer med funktionsnedsättning inte ska vara tvungna att bo i särskilda boendeformer, utan ha möjlighet att välja var och med vem de vill bo, på samma villkor som andra.

Bra design möjliggör, medan dålig design utestänger. I tillgängliga bostäder kan t ex fler äldre bo kvar hemma och förbli delaktiga i samhällslivet. Arkitektur och design kan bidra till ett jämlikt och hållbart samhälle. Men frågan är idag om tillgänglighet och användbarhet för alla är det som vägleder utvecklingen av livsmiljön i Sverige med baracker för asylsökande, förskolor utan utemiljöer. Den pågående förtätningen av bostäder leder till mer buller och mindre ljusinsläpp, som i längden drabbar människors hälsa. Bullerreglerna ändrades 2017

Bostad hänger nära samman med stads- och bostadsmiljö. Enligt kundundersökningar som Ikano bostad gjort är ses bostaden idag som en del av ”hemmet”. Det är t ex viktigt att kunna röra sig på ett säkert sätt från bostad till jobb och aktiviteter. Ett aktuellt exempel är den nybyggda Järvastaden. Invånarna borde vara ”beställare” och målgrupp, men ansvaret för att tillgodose behoven av bra bostäder har stat och kommun.

Emil Erdtman

Doktorandbloggen: Intervjustudie om universell utformning


“Det är en stor hjälp i det konkreta förändringsarbetet att utgå från en gemensam definition. I våras blev en europeisk standard (EN 17161) klar för hur arbetet med universell utformning ska gå till inom en organisation eller verksamhet. För att verkligen något ska hända i samhället kan en sådan standard vara en vägledning att hålla sig i” , skriver Emil Erdtman, doktorand hos Certec vid Lunds universitet.

Första sommaren som doktorand har gått och jag har försökt att som vanliga människor vara ledig och ta det lugnt. Före sommaren genomförde jag två intervjuer – inklusive en pilot – och nu efter semester har jag avverkat tre till. Återstår tre av de planerade åtta intervjuerna. Den första delstudien i mitt avhandlingsarbete är nämligen en intervjustudie om hur det går med förverkligandet av universell utformning i Sverige, med andra ord vilken ställning universell utformning har samt möjligheter och dilemman med konceptet.

Läs merDoktorandbloggen: Intervjustudie om universell utformning

Första delstudien påbörjad

Här kommer det tredje blogginlägget på min väg som doktorand, alltså utbildning till forskare. Avhandlingsarbetet, som sker i samarbete med Funktionsrätt Sveriges projekt Rätt från början, ska:

”öka kunskapen om hur universell utformning genomförs i samhället och bygga förståelse för hur en inkluderande process för tillgänglighet kan göras likvärdig, jämlik och gynna alla människors delaktighet och därmed eliminera stigmatisering och exkludering av personer med funktionsnedsättning”

Så står det i den ursprungliga studieplanen. Sedan sist har jag fortsatt att slipa på forskningsplanen för de fyra delstudierna som förhoppningsvis går att genomföra under lika många år.

Första delstudien

Jag har nu påbörjat min första delstudie om vilken ställning universell utformning har i Sverige, samt de dilemman och möjligheter som finns med konceptet. Självklart blir det mycket inläsning av bakgrundsmaterial (har skaffat gratisprogrammet Zotero för att sortera referenser), men själva underlaget till studien består av intervjuer med cirka tio personer som har olika perspektiv på – och professionell erfarenhet av – universell utformning. De arbetar alla med universell utformning på något sätt inom akademi, näringsliv, myndighet och civilsamhälle, och har alltså olika ingångar till området.

Intervjuerna

Jag har under mitt liv som journalist genomfört många intervjuer, men måste denna gång fundera igenom upplägget extra noga. Det jag gör måste motiveras och förklaras i den vetenskapliga artikeln. Det finns också regler kring hur forskningsintervjuer ska genomföras. Den som intervjuas bör få information om syftet med projektet och skriva på ett samtyckesformulär. Av det framgår bland annat att den som intervjuas ställer upp frivilligt och kan avbryta deltagandet när helst den vill.

Till intervjuerna har jag gjort en frågeguide som täcker in hur universell utformning tolkas som begrepp, hur universell utformning används i praktiken och hur genomförandet sker i det svenska samhället, enligt de bestämmelser som tagit inom funktionshinderspolitiken, politiken för gestaltad livsmiljö, forskningspolitik och upphandlingsregler.

Grundfrågorna är samma för alla, men sedan kan följdfrågorna variera beroende på personens inriktning, intresse och specialkunskaper. 

Nyttan med delstudien

Förhoppningsvis kan delstudien – som publiceras som en vetenskaplig artikel – belysa olika sätt att tolka och förstå begreppet universell utformning, men också sätta det i samband med den pågående implementering. Min bedömning av det aktuella läget och de dilemman och utmaningar som finns ska bidra till tydliggörande av universell utformning och den aktuella situationen för generell tillgänglighet i Sverige.

Den vetenskapliga artikeln skrivs på engelska, men genom projektet Rätt från början kommer mycket material även på svenska. Vi kan komma och föreläsa om universell utformning om någon önskar det.

Workshop i Almedalen

Projektet Rätt från början arrangerade en workshop under Almedalsveckan vid mötesplatsen Full delaktighet. Förutom Tor Gustafsson och jag själv medverkade forskaren Kirsten Rassmus-Gröhn, som undervisar i universell utformning på Institutionen för designvetenskaper vid Lunds universitet och i sin forskning bland mycket annat utvecklat haptiska (som upplevs med känseln) hjälpmedel tillsammans med barn med synnedsättning.

Här är länk till video från workshopen.

Från torsdagen den 4 juli tar doktoranden semester. Det blir spännande att se om vågornas kluck och sandens mjuka matta kan skingra allt forskargrubbel. Förmodligen blir det tidvis så, men också en hel del uppdykande tankar kring universell utformning och hur detta intressanta ämne ska tacklas forskningsmässigt. Kom gärna med inspel och idéer till mig på emil.erdtman@funktionsrätt.se

Forskningsplanen växer fram

Emil Erdtman med nyckelbricka från Lunds universitet
Emil Erdtman med nyckelbricka från Lunds universitet

Jag antogs formellt den 1 april som doktorand vid Certec i Lund med syfte att öka kunskapen om hur universell utformning kan genomföras i samhället.  

Det jag framför allt håller på med just nu är att utarbeta, bearbeta, omarbeta… min forskningsplan.

Ibland känns det trögt, men förmodligen har jag framöver nytta av att tänka igenom upplägg och frågeställningar ordentligt – även om de kan komma att modifieras längs vägen. Den som är intresserad får gärna be om att få se planen i nuvarande skick för att kanske komma med goda råd och tips. 

“Kreativa metoder är givande “

Jag har fortsatt att gå den kurs jag skrev om i förra inlägget, Concepts, theories and experimental practices in art, technology and design på Konstfack/KTH. I april hade vi en tvådagars workshop om skrivande med Emma Cocker som är (skrivande) konstnär och lärare vid School of Art & Design,  Nottingham Trent university.

Det jag lärde mig är att kreativa metoder kan bidra till det vetenskapliga skrivandet och att man inte bör dela upp sitt skrivande så strikt i skilda praktiker utan låta dem korsbefrukta varandra (jag skriver till exempel poesi på fritiden, men har sett det som helt väsensskilt från akademiskt skrivande). Vi gjorde även några övningar kring läsande, som jag tyckte var givande. 


“Avhandlingar kan se väldigt olika ut”

Kursdagarna i maj handlade om avhandlingsstruktur. Två och två analyserade vi en utvald avhandling, i mitt fall A little bit of TLC (2011) skriven av arkitekten Sophie Handler – om hur äldre kan ges – eller ta – mer plats i det offentliga rummet (bland annat genom subversiva aktioner och motståndshandlingar). Avhandlingen använder färgkoder för olika texttyper och dessutom mycket bild- och fotomaterial.

Ja, avhandlingar kan se väldigt olika ut. En grupp presenterade en avhandling i koreografi, som var oerhört snyggt designad men kanske inte innehöll vad man i vanliga fall tänker på som en doktorsavhandling (med fotnoter, referenslistor o s v). Alla avhandlingar behöver argumentera på ett tydligt sätt och bidra till sitt kunskapsfält, men olika ämnesområden har olika traditioner av uttryck och befinner sig på olika delar av skalorna problemfinnande-problemlösande samt beskrivande-spekulerande (rationaliserande).

“Ta med sax och tejp”

Övningen Meadow of Precursors
Övningen Meadow of Precursors

Ett mycket givande inslag på kursen var gästföreläsningar av två italienska professorer i arkitektur och en brittisk feministisk arkitektforskare, som ifrågasatte våra normer om platser och bostäder. Hon ledde oss också i övningen ”Meadow of precursors” – en ”äng” (ett papper) med våra samlade föregångare/förebilder. En bra sak jag lärde mig var att i förväg be folk att ta med sax och tejp. Även om inte dessa användes var man just därför inställd på ”lek” och interaktiv övning. 

Samtal på introduktionskursen – från nanopartiklar till mögel på havre

Jag har även varit i Lund och fick nyckelbrickan som syns på bilden i början av det här inlägget.

Nu under maj pågår en obligatorisk introduktionskurs för alla nya doktorander på Lunds tekniska högskola. Det antas cirka 100 nya doktorander varje år. Sammanlagt har LTH cirka 600 doktorander och hela Lunds universitet knappt 3000. Förutom allmänna frågor om forskarstudier tar introduktionskursen upp vad det innebär att ha en handledare.

Till nästa gång ska både student och handledare besvara frågor om hur man ser på mål och ambitioner med forskarutbildningen, hur dess kvalitet ska bedömas, men också på vilket sätt man förväntas kommunicera och hur båda parter tror att rollerna kommer att utvecklas, utvärderas och omförhandlas under de fyra åren. Även hur framgång ska bedömas och eventuella felgrepp hanteras tas upp i frågeformuläret. 

På kursen hamnade jag i en samtalsgrupp med bland annat någon som höll på med nanopartiklar och någon med mögel på havre. Vad vi har gemensamt är väl själva studieprocessen – och alla dess våndor – samt att en forskarutbildning ska fostra till ett vetenskapligt tänkande och lära ut fungerande studiemetoder. Det betonades också att skattefinansierad forskarutbildning ska bidra till samhället och ge någonting tillbaka (även om det kan vara på lång sikt).

Det kan skilja sig åt hur mycket kurser man behöver läsa och i vilken ordning. Som Certec-doktorand är kursvalet väldigt öppet, något som känns fantastiskt bra, men ju fler valmöjligheter desto svårare kan det bli. Vilka kurser jag ska ta till hösten är till exempel fortfarande en öppen fråga. Pågående kurs fortsätter visserligen till november, men jag behöver mer metod- och teorikunskap. 

Missa förresten inte Rätt från börjans nya sammanfattning av vad universell utformning är, vår bedömning om den nyss lämnade styrutredningens syn på universell utformning samt frukostseminarium om en ny standard för universell utformning den 3 juni kl 9-12. 


Välkommen till doktorandbloggen!

Funktionsrätt Sveriges projekt Rätt från början har nu en doktorand hos Certec vid Lunds tekniska högskola. Tjänsten påbörjades den 1 mars och i bloggform kommer jag här på rattfranborjan.nu att berätta om framsteg och vedermödor i doktorerandet, månad för månad.

Syftet med det är att ni som är intresserade – främst inom funktionsrättsrörelsen – ska kunna följa processen. Kanske går det så småningom att koppla en forskargrupp av intresserade personer till doktorandtjänsten.

Tanken är att den svenska funktionsrättsrörelsen genom detta avhandlingsarbete ska lära sig mer om hur förändringsprocesser för ”ett samhälle för alla” ska kunna främjas.

Studieplan och antagning

Studieplanen för mitt projekt är nu godkänd och registrerad, men kommer att kunna revideras under arbetets gång. Rubriken är ”förändringsprocesser för ett universellt utformat samhälle” och målet med forskningsprojektet är att öka kunskapen om hur universell utformning genomförs i samhället.

Det handlar också om att bygga förståelse för hur en inkluderande process för tillgänglighet kan göras likvärdig, jämlik och gynna alla människors delaktighet och därmed eliminera stigmatisering och exkludering av personer med funktionsnedsättning. Forskningen ska sedan kunna ligga till grund för utformning av politik och riktlinjer.

Begreppet universell utformning

1985 myntade den amerikanska arkitekten Ronald Mace begreppet Universal design (Universell utformning, UU) för att beteckna den utformning som tar hänsyn till alla människor, även personer med olika funktionsnedsättningar. Vid denna tid utvecklades disciplinen Disability Studies med sin syn på funktionshinder som hinder i den omgivande miljön, och den amerikanska antidiskriminerings- och tillgänglighetslagen Americans with disabilities Act (ADA).

I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Funktionsrättskonventionen, definieras Universell utformning i artikel 2 som: ”sådan utformning av produkter, miljöer, program och tjänster att de ska kunna användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning”.

I artikel 4f i konventionen åläggs staterna att främja universell utformning.

Universell utformning är en bärande komponent i konventionen och den förändringsprocess i samhället som konventionen ytterst syftar till – en utveckling från att vilja förändra människan (med funktionsnedsättning) till att förändra samhället. Standarder och lagstiftning är sedan folkrättsliga åtaganden som regering och riksdag valt att anta. Bland annat är universell utformning en inriktning i den funktionshinderpolitik som riksdagen antog 2017.

Involvering av funktionshinderperspektiv i samskapande processer

Universell utformning handlar om att nå acceptans för att alla människor är olika och del av en mångfald, men en förutsättning är att personer med funktionsnedsättning involveras i utvecklingsprocesserna. Frågan är sedan när och på vilket sätt detta bäst ska ske för bästa resultat. Blir design som konstrueras utifrån behov som människor med funktionsnedsättning har automatiskt fungerande för alla?

Funktionsrättskonventionen slår fast att funktionshinderrörelsen ska medverka i staternas politik och lagstiftning, men också att de människor som berörs ska involveras i processerna för Universell utformning.

Men hur går egentligen lyckade förändringsprocesser baserade på universell utformning till? Och vem är egentligen användaren och vilken roll har och ska de ha? Vad bidrar användaren med och hur uppfattas och hanteras användarerfarenhet? Hur ska slutligen användarerfarenhet utveckla och berika förändringsprocesser? Och inte att förglömma: hur inkluderas erfarenhet och kunskap som ”icke-användare” har? Det är några av frågorna jag ska ge mig i kast med.

Kurs på Konstfack påbörjad

Den 12 mars 2019 påbörjade jag min första kurs på doktorandnivå, Concepts, theories and experimental practices in art, technology and design (7,5p) på Konstfack. Kursledare är Hélène Frichot, arkitekt och disputerad i filosofi. Cirka tio doktorander deltar i kursen och bakgrunderna är mycket varierade – koreograf, kompositör, slöjdare, stadsplanerare och flera konstnärer och arkitekter. Samtidigt som mig har Lilian Müller antagits som doktorand på Certec och även hon deltar. Vi kommer att följas åt och säkerligen stötta varandra.

Gästföreläsningar hölls av Moa Matthis (om rasistisk bildkommunikation), Bo Westerlund (om involverande designskapande processer), Anette Göhtlund (om blicken och etnografisk metod) och Martin Ávila (om designteorier). Flera tog upp feministiska och postkoloniala perspektiv och lyssnade intresserat på mina kommentarer utifrån funktionshinderperspektivet.

Första inlämningsuppgiften

Inför kursen skulle vi skicka in en artikel som chockat eller åtminstone skakat om oss teoretiskt. Jag valde Out of Place, Knowing One’s Place: space, power and the exclusion of disabled peopleav Rob Kitchin.

I denna över 20 år gamla artikel vidgas den sociala modellen av funktionshinder till platsen och rummet som viktiga begrepp i formerandet av funktionshinder. Exkluderingen av personer med funktionsnedsättning – eller ”disabled people” som man säger i brittiska Disability Studies, har tidigare beskrivits som en historisk process, men författaren lägger till att även rummet och rumsligheter (spatialities) reproducerar och upprätthåller funktionshinder i miljön – och även utgör ett förtryck. Människor isoleras och marginaliseras inte bara socialt utan även rumsligen.

Koncept och teorier

I inlämningsuppgiften ingick att beskriva två koncept. Jag valde Universal Design och Involvement.

Vi skulle också beskriva ett teoretiskt paradigm i vår forskning. Jag tog upp det paradigmskifte som skedde när Disability Studies introducerade en ny syn på funktionshinder – från att tidigare ha varit inriktat på att förändra och bota kroppen till att förändra samhällsstrukturerna.

Vi skulle också berätta om ett intressant projekt vi varit involverade i. Jag valde den sommarskola om funktionshinder och mänskliga rättigheter som anordnats av Funktionsrätt Sverige (och Raoul Wallenberg Institutet) 2017 och 2018. Där möttes verksamma jurister, forskare och studenter, främst inom juridik. De fick här ett avslappnat tillfälle att lära känna och diskutera med aktivister från funktionsrättsrörelsen. 2018 hölls ett rättegångsspel (Moot Court) med två ”lag”. Övningen syftade till att lära sig mer om att hantera de rättsliga verktygen i Funktionsrättskonventionen.

Fyra delstudier

Avhandlingen kommer bestå av fyra delstudier och jag har hittills mest funderat över den första delstudien, som enligt plan ska vara klar i december. Det ser ut att bli en litteratur- och intervjustudie om vilka universell utformningsprocesser som pågått och pågår i Sverige.

Vilka aktörer har varit involverade och varför? Vilka processer, aktörer och faktorer ligger bakom? Har förändringen drivits av samskapande processer. Det pågår (förmodligen) flera Universell utformningsprocesser i Sverige, som jag inte känner till, till exempel inom boende, arbetsliv och utbildning, men kanske även inom konst, kollektivtrafik eller fritidsaktiviteter.

Du som läser detta och känner till tidigare, pågående eller kommande projekt där man tänker sig att arbeta utifrån universell utformning får väldigt gärna höra av dig till emil.erdtman@funktionsratt.se eller skriva en kommentar nedan.