“Vi behöver mötas mellan bubblorna”

– Engagerad diskussion om byggregler och bostäder för alla

Hur kan universell utformning bidra till mer inkluderande bostäder och bostadsområden? Det var utgångspunkten för det frukostseminarium som Rätt från början arrangerade den 22 november 2019.
– Jag tror att det lönar sig långsiktigt att bygga så att många grupper av människor kan bo i bostäderna, framhöll Marie Linder, förbundsordförande för Hyresgästföreningen.

Ines Uusmann, tidigare vd för Boverket, fördelade ordet vid frukostseminariet och den avslutande paneldebatten. Det var många i rummet som ville göra inlägg i debatten, inte bara paneldeltagarna. Särskilt när frågan kom in på vad som behövs för att bygga bostäder som fungerar för alla.

Det “kvadratsmarta” boendet

Rätt från början samarbetar med bostadsföretaget Ikano bostad i syfte att få igång samskapande processer för universell utformning, där personer med funktionsnedsättning kan komma in tidigt i utvecklingsprocesser. Ikano bostad vill bygga bostäder som många kan efterfråga. Företaget har sina rötter i IKEA-familjen och har stort fokus på social hållbarhet och att hitta lösningar “som gör vardagen enklare för de många människorna“.

Ikano inriktar sig på att hitta bygga så kvadratsmart som möjligt. Att Ikano förordar det kvadratsmarta boendet och vill göra mindre lägenheter har flera förklaringar. Det handlar bland annat om behovet av billigare bostäder för att fler ska kunna efterfråga en bostad, men det handlar också om miljöfrågor:

– Det är ett sätt att få ner boendekostnaden. Men sen har vi också klimatfrågorna. Tittar man globalt finns det stora krafter som driver på för att bygga mindre. Jag efterfrågar mer forskning och kunskap. Det är lite därför vi har gått in i det här, säger Lotta Sjödin från Ikano bostad.

BIld på paneldeltagare. Från vänster: Lilian Müller, certifierad tillgänglighetssakkunnig, Lotta Sjödin, Ikano bostad och Daniel Koch, KTH.
Från vänster: Lilian Müller, certifierad tillgänglighetssakkunnig, Lotta Sjödin, Ikano bostad och Daniel Koch, KTH.

Många inlåsningseffekter

Men alla kan inte leva i små lägenheter. Lilian Müller, certifierad tillgänglighetssakkunnig, påpekar att hyresgäster har olika behov i olika delar av livet och att små lägenheter bara fungerar under en period av livet. Sedan behöver man flytta. Men då finns det många inlåsningseffekter som gör det svårt att flytta.

– Och om man har behov av god tillgänglighet och behöver bostadsanpassning – då kan man inte flytta.

Arkitekturforskaren Daniel Koch från KTH påpekar att det även finns stora ekonomiska hinder för människor att flytta.

– När vi pratar om möjligheten att flytta eller byta bostad är det inte så att vi har ett överskott på bostäder i samhället. Vi har ett enormt underskott. Om man tvingas flytta kan det bli väldigt långt eller väldigt dyrt, säger Daniel Koch.

Skilda perspektiv

Utredningen Modernare byggregler lämnade nyligen sina förslag som syftar till förenklingar av byggreglerna. Många av byggbranschens företrädare hoppas att förändringarna ska göra det möjligt att bygga billigare och mer kvadratsmarta bostäder. Inom byggbranschen har det länge funnits en opinion för förenklingar av byggreglerna, men inom funktionsrättsrörelsen uttrycks ofta en stark oro över att förenklingar i regelverket kommer att leda till försämringar av tillgängligheten.

Diskussionen vid frukostseminariet speglade de skilda perspektiven. Det blev en mycket engagerad diskussion mellan paneldeltagare och med ett flertal inlägg från publiken.

Bilden föreställer Karin Svensson, myndigheten ArkDes
Karin Svensson från myndigheten ArkDes.

Vid seminariet deltog även Karin Svensson, som är projektledare vid myndigheten ArkDes. Hon menar att det är viktigt att vara försiktig med att införa förenklingar i byggreglerna, särskilt med tanke på hur det ser ut i mindre kommuner.
– När vi tittar på mindre kommuner så upplever man sig mer i händerna på marknadsintressen. Då kanske reglerna är det enda man har och de blir en slags miniminivå.

Marie Linder, förbundsordförande för Hyresgästföreningen, menar att det som främst behövs är en aktiv bostadspolitik:

– Det viktigaste nu från samhällets sida är att hålla igång bostadsbyggandet. Jag är väldigt orolig för att bostadsbyggandet viker. Då tror jag att det är viktigt att fundera på hur samhället ska subventionera boendet. Jag tror att det lönar sig att långsiktigt att bygga så att många grupper av människor kan bo i bostäderna.

Bild som föreställer Marie Linder från Hyresgästföreningen.
Marie Linder från Hyresgästföreningen vill se en mer aktiv bostadspolitik.

Vi behöver mötas mellan bubblorna”

Lotta Håkansson från Funktionsrätt Sverige betonar att organisationen är angelägen att dialogen fortsätter mellan olika samhällsintressen kring universell utformning av bostäder.

– Det är kul att Ikano bostad vågar ge sig in i den här leken. Jag hoppas att fler aktörer kan vara med i den här diskussionen. Det behövs, för annars sitter vi i olika bubblor och pratar med oss själva, säger Lotta Håkansson.

Rätt från början på ArkDes

Bild på projektet Rätt från början

Rätt från början inledde det nya året med en planeringsdag i ArkDes lokaler. Det här blev också en kick-off för projektet med Diana Chafik som ny projektledare (i mitten på bilden ovan).

ArkDes är ett museum och en myndighet som ligger intill Moderna museet på Skeppsholmen i Stockholm. Som myndighet har de ett uppdrag att säkerställa kvalitetsaspekter inom arkitektur och design i Sverige. 

Under hösten 2019 samarbetade Rätt från början med ArkDes i samband med utskicket av en enkät om kunskapsläget för universell utformning i Sverige. Den visade att kunskapen om begreppet universell utformning är låg i Sverige, särskilt bland offentliga aktörer som är de som är ansvariga för att genomföra universell utformning enligt Funktionsrättskonventionen.

ArkDes har börjat fokusera på universell utformning de senaste åren.

–  Vi har identifierat universell utformning som ett område där det finns kunskapsluckor. Det behövs mer innovation, både i den offentliga sektorn som ska gå före, men även inom byggbranschen, säger Karin Svensson, som är projektledare för Unikt Publikt – ett nytt projekt där designers och personer med funktionsvariationer samskapar för att ta fram inkluderande lösningar för offentliga platser i Göteborg.

Bild på Karin Svensson, ArkDes
Karin Svensson arbetar bland annat med Politiken för gestaltad livsmiljö på ArkDes

Karin arbetar även med uppföljningen av Politiken för gestaltad livsmiljö. I den proposition om Politiken för gestaltad livsmiljö som riksdagen fattade beslut om 2018 nämns universell utformning och målet med politiken är att:

”Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.”  

Läs mer om ArkDes och Politiken för gestaltad livsmiljö i Doktorandbloggen via den här länken.

Slutbetänkandet om byggregler: Var finns universell utformning?

Framsida till slutbetänkandet om modernare byggregler

Den 19 december lämnade Kommittén för modernare byggregler över sitt slutbetänkande till regeringen.
Trots att kommittén vid ett par tillfällen hänvisar till Funktionsrättskonventionen nämns överhuvudtaget inte universell utformning i rapporten.

Kommitténs ordförande betonar att förslagen i utredningen ska möjliggöra “ett kostnadseffektivt, innovativt byggande för att tillgodose behovet av bra bostäder som fler kan efterfråga”. Ändå saknas kopplingen till universell utformning, som skulle kunna vara en effektiv väg framåt – både för att nå ett kostnadseffektivt och innovativt byggande och framförallt för att säkerställa att det i framtiden byggs fler tillgängliga bostäder och bostadsområden.

Flera av förslagen som presenteras i rapporten kommer att ha inverkan på bostädernas tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Här är förslagen:

  • Kraven för ombyggnad tas bort från plan- och bygglagen, vilket innebär att särskilda följdkrav på tillgänglighet vid ombyggnationer inte längre finns kvar.
  • En ny myndighet ska bildas, Byggkravsnämnden, som ska ha till uppgift att ge förhandsavgöranden gällande till exempel tillgänglighetskrav, som sedan kommunerna är bundna av.
  • Bostadsbyggarna får större frihet när det gäller utformning av bostäder, med bara två kravnivåer för lägenheter på högst 35 kvadratmeter och bostäder större än 35 kvadratmeter.
  • Kontrollen som idag görs genom certifierade sakkunniga avskaffas i plan- och bygglagen. Istället ska alla kontroller göras inom ramen för byggherrens egenkontroll.
  • Istället för att hänvisa till standarder ska ett fåtal grundläggande mått fastslås i föreskrifter.

Kommittén hänvisar till Funktionsrättskonventionen när de argumenterar för att krav på tillgänglighet och användbarhet ska läggas in direkt i föreskrifter, istället för hänvisa till standarder.

Men alla stater som har ratificerat Funktionsrättskonventionen harsamtidigt åtagit sig att ta fram standarder för universell utformning och tillgänglighetsstandarder. I en allmän kommentar till konventionen skriver FN att lagstiftningen också bör kräva obligatorisk tillämpning av dessa standarder. Det här diskuteras inte i slutbetänkandet.

Företrädare för byggbranschen har länge efterfrågat förenklingar av byggreglerna, men inom funktionsrättsrörelsen finns en stark oro över att förändringarna i regelverket i realiteten leder till försämringar av tillgängligheten – både vid nybyggnation och ombyggnation. Det framkom vid det seminarium som projektet Rätt från början arrangerade tillsammans med Ikano bostad den 22 november 2019. Vi kommer framöver att lägga ut videomaterial från seminariet.

Läs mer om Rätt från börjans arbete för universell utformning av bostäder i vår nulägesrapport.


Seminarium om Universell utformning ur ett rättighetsperspektiv

Loggorna för Artikel 19-projektet, Rätt från början och Arvsfonden

Universell utformning handlar om att göra rätt från början och begreppet definieras i Funktionsrättskonventionen, men hur samspelar universell utformning med rättighetsperspektivet i konventionen som helhet och dess olika rättighetsartiklar?

Det här är temat för ett seminarium som arrangeras den 21 januari 2020 av Funktionsrätt Sveriges projekt Rätt från början och Independent Living Institutes projekt Artikel 19 som verktyg.

Fokus kommer ligga på forskning om universell utformning och kopplingen till rättigheterna i artikel 19 i Funktionsrättkonventionen om rätten att leva självständigt och att delta i samhället.

Vi kommer särskilt in på artikel 19 c som ställer krav på att samhällsservice och anläggningar avsedda för allmänheten ska vara tillgängliga på lika villkor för personer med funktionsnedsättning. Det blir även en diskussion om de politiska strategierna för genomförande av konventionens rättigheter.

Tid: 2020-01-21 klockan 14:00 – 16:00
Plats: Funktionsrätt Sverige, Landsvägen 50 a i Sundbyberg, våning 4

Länk till anmälan:
https://funktionsratt.se/om-oss/kalendarium/seminarium-universell-utformning-och-rattigheter/

Preliminärt program:

14.00-14:10 Välkommen

14.10-14.20 Presentation av Rätt från börjans nulägesrapport om universell utformning
Tor Gustafsson, kommunikatör, Rätt från början

14:20-14:40 Universell utformning – Vad är det och hur går forskningen till?
Emil Erdtman, doktorand, Rätt från början  

14.40-14.50 Kaffe

15:10-15:25 Tillgänglighet i samhället utifrån Artikel 9 i Funktionsrättskonventionen
Hans von Axelson, utredare, Myndigheten för delaktighet 

14:50-15:10 Artikel 19 c) – Vad kräver den för att skapa förutsättningar för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva i samhällsgemenskapen?
Ola Linder, jurist, Artikel 19 som verktyg 

15:25-15:55 Panelsamtal och diskussion om strategier för genomförande 
Hans von Axelson, Myndigheten för delaktighet
Jamie Bolling,
 Independent Living Institute
Emil Erdtman, Rätt från början

Moderator: Mia Ahlgren

15:55-16:00 Avslutande ord
Diana Chafik, projektledare, Rätt från början

Välkommen!

“Om inte samhället gör bostäder tillgängliga blir följden segregation”

“Arkitektur och design kan bidra till ett jämlikt och hållbart samhälle. Men frågan är om tillgänglighet och användbarhet för alla är det som vägleder utvecklingen av livsmiljön i Sverige idag. Det finns flera grupper som helt saknar bostad, något som ofta hänger samman med att sakna arbete och försörjning. Om inte samhället gör bostäder tillgängliga kommer utanförskap och segregation bli följden,”

Det skriver Emil Erdtman i en artikel som med utgångspunkt i politiken för gestaltad livsmiljö diskuterar förutsättningar för hållbart samhällsbyggande i Sverige.

Rätt från början samarbetade med ArkDes (Arkitektur och designcentrum) i utformande och utskick av vår enkät om universell utformning. Den visade att kunskapen om begreppet universell utformning är låg i Sverige, särskilt bland offentliga aktörer som är de som är ansvariga för att genomföra universell utformning enligt funktionsrättskonventionen.

På ArkDes arbetar man däremot en hel del med detta. Bland annat pågår ett projekt och ett uppföljningsarbete kopplat till universell utformning.  Följande text ringar in frågan om tillgängliga bostäder och inkluderande bostadsområden inför Rätt från börjans frukostseminarium 22 november 2019 angående reformering av byggreglerna. Karin Svensson är projektledare för Unikt Publikt på ArkDes och arbetar med uppföljningen av Politik för gestaltad livsmiljö. Tack för samarbete kring enkät och denna text!

Vad gör ArkDes?

ArkDes är ett museum och en myndighet som ligger intill Moderna museet på Skeppsholmen i Stockholm. Ett statligt arkitekturmuseum har funnits här sedan 70-talet och på 90-talet byggdes en ny byggnad med bibliotek, kontor och kafé (som belönades med arkitektpriset Kasper Salin-priset). Chefen på ArkDes kallas överintendent och det finns ett insynsråd med högst sex ledamöter. 2019 arbetar ArkDes särskilt med att studera arkitekturens och designens roll för ”stadsgrönska” och ”ekosystemtjänster” i städer och tätorter. Läs mer om förra årets verksamhet i ArkDes årsredovisning för 2018.

Enligt regeringsförordning 2015:1006 ska ArkDes ”verka för att de mål som riksdagen har fastställt för arkitektur, formgivning och design uppnås. Myndigheten ska också följa upp politikens genomslag på området och vid behov föreslå åtgärder för att stärka måluppfyllelsen.”

ArkDes skriver själva att man ska ”öka kunskapen och driva debatt om hur arkitektur och design påverkar våra liv som medborgare”. ArkDes har även ett myndighetsuppdrag att ”säkerställa kvalitetsaspekter inom arkitektur och design i Sverige”. ArkDes Think Tank är en del av ArkDes som arbetar med forskning, konferenser och projekt kring hur staden kan gestaltas på ett mer hållbart sätt utifrån social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Ofta samarbetar de med andra myndigheter, institutioner och organisationer.

ArkDes vill också skapa förståelse för olika yrkesgruppers historia och verklighet. Det är många designområden som formar samhället och vår framtid – t ex stadsutveckling, arkitektur, landskapsarkitektur, produktdesign och inte minst alla nya digitala designdiscipliner.

ArkDes var med och tog initiativ till Nordiska ministerrådets plattform och nätverk Sustainordic , som sedan 2015 samlar goda exempel och delar erfarenheter om hållbar konsumtion och produktion enligt globalt mål 12.

ArkDes arbete med de globala målen i Agenda 2030 innefattar även mål 11 handlar om ”hållbara städer och samhällen”. Staden är en organism där infrastruktur, skolor, sjukvård, handel, arbetsplatser och annat ska fungera dynamiskt tillsammans med socialt liv, miljö och natur på t ex torg och parker. ArkDes sitter, liksom även Myndigheten för delaktighet, i Rådet för hållbara städer som leds av riksarkitekten Helena Bjarnegård på Boverket och slutredovisar till regeringen år 2022. Rådet driver webbsidan Hållbar Stad med bl a projekt och utlysningar.

För åren 2017 – 2026 har Formas cirka 100 miljoner om året för att leda en forskningssatsning om hållbart samhällsbyggande – dvs lösningar för att bygga ”ett säkert, tryggt, hållbart och inkluderande samhälle”. Enligt regeringsuppdraget ska programmet ska ”främja universell utformning”, men i Formas strategiska forskningsagenda framgår inte hur detta ska uppfyllas.

Politiken för arkitektur och design

Den första samlade politiska policyn för arkitektur, formgivning och design var Framtidsformer – handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design (prop 1997/98:117). Här betonades bl a att estetiska värden inte ska underställas kortsiktiga ekonomiska värden men även att tillgänglighet är ett starkt allmänt intresse.

Inför den senaste propositionen utredde Christer Larsson området. I ett tilläggsdirekt från mars 2015 fick han i uppdrag att diskutera hur arkitektur-, form- och designområdet kan präglas av dialog och delaktighet samt bidra till en hållbar samhällsutveckling präglad av sammanhållning, inkludering och tillgänglighet. Hänvisning görs bl a till diskrimineringslagens förbud mot bristande tillgänglighet. ”Medveten design kan främja ett tillgängligt samhälle med möjlighet till delaktighet för alla”, står det i direktivet.

I utredningen Gestaltad livsmiljö – en ny politik för arkitektur, form och design (SOU 2015:88) nämns inte universell utformning, även om utredningen antar ett holistiskt perspektiv, där människan är utgångspunkt för formandet av en hållbar, jämlik och demokratisk livsmiljö – med hänsyn till naturen. Funktionsrätt Sverige (dåvarande Handikappförbunden) föreslog i sitt remissvar gällande utredningen begreppet ”politik för universell utformning” istället för ”gestaltad livsmiljö”, eftersom det skulle anknyta tydligare till mänskliga rättigheter. 

I den påföljande propositionen Politik för gestaltad livsmiljö (prop. 2017/18:110) föreslås sedan en samlad nationell arkitekturpolicy och ett nytt politiskt mål för arkitektur-, form- och designpolitik.

”Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.”   

Estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska värden är viktiga, men miljöer ska också gestaltas för att vara tillgängliga för alla. Propositionen hänvisar till ”universell utformning” i relation till funktionsrättskonventionens artikel 4g om att främja forskning och utveckling om universell utformning samt normer och riktlinjer utifrån universell utformning.

”Alla offentliga och privata miljöer, produkter och tjänster bör utformas med tanke på människors olika förutsättningar. Samtidigt är det viktigt med flexibilitet, att kunna variera användningsområden för en och samma byggnad, produkt eller miljö.”

Byggnader och anläggningar ska enligt propositionen så långt det är möjligt redan från början byggas tillgängliga. Däremot stämmer det inte med universell utformning (som Funktionsrätt Sverige uppfattar det) att ytterligare anpassning kan behöva göras ”vid behov”. Funktionshinder i samhället ska förebyggas genom att bygga rätt från början.

När det talar om bostäder för äldre finns ett inkluderande perspektiv med:

”Med en medveten arkitektur och design för tillgängliga och hållbara gestaltade livsmiljöer finns goda möjligheter att skapa miljöer och boenden som både är trygga och som uppmuntrar till sociala kontakter och gemenskaper, även över åldersgränser.”

Bostadspolitiken

Idag leder inte alltid renoveringar till förbättringar i kvalitet och bostadens livslängd. De görs ibland bara för att höja värdet på bostäderna och bidrar inte heller till standardförbättring för utsatta grupper. Livslängden sjunker därmed på bostäder medan priserna stiger.

Det ofta kritiserade miljonprogrammet (1965 – 1974) byggdes visserligen snabbt, men projektet höjde standard och kvalitet för den vanliga svenska familjen och byggde på gedigen forskning från bl a Hemmens forskningsinstitut. Medan andra länder byggde ”social housing” byggde Sverige långsiktigt, visionärt och med nya tekniska system. Den dåvarande lösningen på bostadsbristen bidrog till hög bostadsstandard.

Enligt bostadsforskaren Daniel Movilla, som skrivit 99 Years of Housing Questions in Sweden, står Sverige inför ett vägskäl: demokratisera bostadsbyggandet eller fördjupa skillnaderna! Att bygga snabbt och enkelt kan enligt en artikel i Arkitektur 2014 gynna vissa men riskerar att öka klyftorna i samhället. Det kan även ge ett ekonomiskt bakslag i form av kostnader för framtida underhåll.

Enligt forskningsrapporten Nyttan med allmännyttan (Salonen 2015) ger allmännyttiga hyresbostäder bättre tillgång till bostäder för breda grupper men också en långsiktigt bättre hållbarhet i material, gestaltning och infrastruktur.

Snabba bostäder till varje pris

”Den här formen av kortsiktiga lösningar bäddar för en långsiktig katastrof för såväl samhället som för den enskilde individ som tvingas bort från sitt hem”.

Citatet är från Emil Pull och finns i rapporten Snabba bostäder till varje pris (ArkDes 2017). I den diskuteras de nya politiska målen för gestaltad livsmiljö i förhållande till bostadspolitiken utifrån samhällsbygge, invånarperspektiv och kvalitet. Rapporten riktar skarp kritik mot de 22 steg för fler bostäder som regeringen föreslog 2016. Regeringen vill snabba på och förenkla plan- och byggprocesserna. Byggkostnaderna ska sänkas och kommunerna ska lättare få tillgång till mark att bygga på.

Enligt ArkDes relaterar inte regeringens ”steg” till politiken för arkitektur och design, utan handlar bara om antalet nya bostäder som kan byggas. Det verkar tas för givet att bostadskrisen måste lösas med minskade kvalitetskrav och mer exploatering. Men det är oklart på vilken forskning och kunskap sådan bostadspolitik bygger. Ett annat perspektiv rapporten berör är att det ”saknas ofta en mångfald i ålder, hudfärg, bakgrund och funktionsvariationer”. Vilka signaler ger det om vilka invånare och beteenden som är önskvärda i det offentliga?

ArkDes förslag i rapporten:

  1. Stärk politikens ansvarstagande och förebildliga roll för ett hållbart samhällsbyggande och förvaltande. Kvalitet och invånarperspektiv ska ligga i centrum för allt offentligt byggande.
  2. Stärk de gestaltande professionernas roll genom ett medvetet kvalitetsarbete baserat på samhällsbygge och invånarperspektiv i hela processen från upphandling och byggande till uppföljning – genom bl a bostadsundersökningar om hur människor organiserar sina hem och hur de vill leva och bo.
  3. Omvandla arkitektur-, form och designmålen från policydokument till mål med uppföljningskrav genom att uppdra till utvalda aktörer av arkitekt-, samhällsprofessioner och forskningsnätverk att utvärdera och långsiktigt göra uppföljningar av målen.

Tillgången till bostäder

Om inte samhället gör bostäder tillgängliga kommer utanförskap och segregation bli följden. Idag finns flera grupper som helt saknar bostad, något som ofta hänger samman med att sakna arbete och försörjning. Segregationen och brist på lägenheter som människor med olika behov och förutsättningar har råd att efterfråga växer på svenska bostadsmarknad. Lösningar som bygger på social housing uppfattas av många som en särlösning och avsteg från den generella bostadspolitiken, med stigmatisering som följd. Men Lisa Pelling beskriver i Wienmodellen – Inspiration till en ny social bostadspolitik (2019) hur allmännyttan i Wien har hyreslägenheter utspridda över hela staden och att dessa aldrig betraktats som en lågstatuslösning för fattiga, utan utgör en integrerad och ansedd del av bostadsmarknaden.

För personer med psykisk ohälsa är dåligt bemötande, stigmatisering och skam ett stort problem. En växande grupp har spelmissbruk och skulder som leder till utanförskap. Ett annat problem där många personer med funktionsnedsättning exkluderas från bostadsmarknaden gäller bristen på bostäder med särskild service, enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Socialtjänstlagen LSS ger rätt till särskild bostad och bostad med särskild service, men enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät har 162 kommuner brist på sådana bostäder.

Det gör det i princip omöjligt att tacka nej när du blir erbjuden en sådan bostad. Ibland beslutas om rätt till bostad, men utan att det verkställs. En slutsats av det är att det saknas incitament för kommuner att bygga och att det vite (böter) som en kommun kan tvingas betala inte är tillräckligt avskräckande. Funktionsrättskonventionens 19:e artikeln handlar om rätten att välja var och med vem man vill bo, men i praktiken nekar Sverige sina medborgare med funktionsnedsättning den rätten.

Bostäders utformning och tillgänglighet

För att rätten till bostad ska uppfyllas måste alla bostäder som byggs vara tillgängliga för alla men idag görs undantag för fler bostäder på mindre yta. Tillfälliga byggnader har inte ens grundläggande tillgänglighetskrav uppfyllda. Fram till 1980-talet fanns det ganska exakta regler för hur byggnader och bostäder skulle utformas. Sedan dess har så kallade funktionskrav införts och det har blivit mer upp till byggherrarna att tolka byggreglerna. Därmed ökar risken för otillgänglighet.

I europeisk lagstiftning förekommer ofta funktionella krav, medan USA använder mer absoluta mått. I samband med antidiskrimineringslagen ADA (Americans with disabilities Act grundades år 1989 Center for Accessible Housing, som spelat stor roll för universell utformning av bostäder.

Plan- och bygglagen ställer krav på “en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper”, samt övergripande krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga. Sedan 2001 finns krav på att enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser.

Plan- och bygglagen förtydligas i Plan- och byggförordningen och Boverkets byggregler. Boverket ansvarar för funktionshinderfrågor inom bostad, byggd miljö och samhällsplanering och ska ha en samlande, stödjande och pådrivande funktion i förhållande till andra berörda parter. Myndigheten tar fram föreskrifter om tillgänglighet på allmänna platser ALM (2011) och har även en vägledning om tillgänglighet. Svensk byggtjänst har sedan 1990-talet givit ut tillgänglighetsguiden ”Bygg ikapp” (de första upplagorna hette Bygg ikapp handikapp). Men tillgänglighet i lagar och regelverk omfattar inte alla behov. Det helhetstänkande som Universell utformning innebär behövs som ett komplement till byggregler och standarder.

Funktionsrättsrörelsens roll

ArkDes jobbar med Unikt Publikt, ett projekt tillsammans med GIL (Göteborgskooperativet för Independent Living) där personer med funktionsnedsättning samverkar med designers om innovativa lösningar i stadsmiljön. Tanken är att visa hur offentliga platser kan bli både innovativa, vackra och intressanta, på samma gång som de är tillgängliga för fler. Projektet finansierar av Vinnova som 2017- 2020 stöder projekt inom ”tillgänglighetsdesign” – och 2020 även med tydligare inriktning på universell utformning.

Organisationen DHR (Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet) arbetar för personer med rörelsenedsättning och anser att bostäder ska vara för alla. DHR är kritiska till kategoriboenden som kan leda till ökad segregering och även återinstitutionalisering, men ser positivt på flexibla bostadslösningar och att kunna förändra inom de befintliga ramarna. Det viktiga är att var och en själv får välja hur man vill bo. Ett konkret projekt där DHR arbetat med universell utformning är WeC – en vridbar toalett.

Astma- och allergiförbundet arbetar med inomhusmiljö på arbetsplatser, i skolan och i hemmiljö – där man jobbat med rökfria hus. Allmännyttans SABO har arbetat med allergihus och rökfritt boende och privata fastighetsägaren Lundbergs bygger rökfritt.
Det behövs bättre tillgänglighet i själva bostaden och bostadsmiljön. Aspekter som fysiskt utrymme, bra ljudmiljö och god ventilation är viktiga, men även behovet av fungerande bostäder för personer med neuropsykiatriska eller kognitiva funktionsnedsättningar. Gemensamhetsutrymmen och bostadsområden bör planeras så att personer med olika behov kan bo tillsammans om de vill. Ett problem som Rätt från början mött är den så kallade “besökstillgängligheten” är fortfarande ett problem för personer med funktionsnedsättning som vill ha ett socialt umgänge och möjlighet att besöka och bjuda hem andra.

Det är också viktigt att webblösningar för bostadsförmedling och utformning av kösystem följer EU:s webbtillgänglighetsdirektiv, som numera är lag i Sverige. Bostadsanpassning är en nödvändigt för vissa personer, men mycket av den bostadsanpassning som görs idag beror på att man inte byggt ”rätt från början”. Om handtag i duschen eller avsaknad av trösklar var standard skulle samhället spara både pengar och resurser – och människor med funktionsnedsättningar tid och kraft med ansökningar, överklaganden och annan onödig byråkrati.

Genom åren har den svenska funktionsrättsrörelsen varit mycket engagerad i frågan om tillgängliga bostäder. I Boverkets byggråd ingår Astma- och allergiförbundet från funktionsrättsrörelsen och i Boverkets samråd med funktionhinderorganisationer ingår förutom Funktionsrätt Sverige även Hörselskadades riksförbund, Synskadades Riksförbund och DHR. Det finns samråd kring boende och byggande som fungerar bra, men ofta uppstår problem beroende på att man bjuds in alldeles för sent för att kunna påverka. Det är mycket envägskommunikation och synpunkterna som kommer fram når inte upp i hierarkin.

En forskare som skrivit om de dilemman som finns med samråd och medborgardialoger är Nazem Tahvizadeh. Dialogerna leder sällan till ökad demokratisering, och får heller inte ses som ersättning för samhällets ansvar. Rätt från början tror ändå det finns framkomliga vägar och har valt att arbeta med den europeiska standarden EN17161, som handlar om hur ”icke-användare” kan identifieras och involveras i universell utformning för bättre tillgänglighet.

Nya utredningar

Flera utredningar visar att lagar och byggregler inte följs i Sverige. Kommunerna har tillsynsansvaret, men frågan är ofta nedprioriterad. Inte sällan saknas kompetens i att granska tillgänglighet – särskilt i mindre kommuner.

Efter regeringens 22 steg för fler bostäder 2016 tillsattes en kommitté ”för att löpande ta emot inspel från branschen i syfte att löpande förenkla och modernisera regelverket”. Åtgärder för kortade ledtider i plan- och byggprocessen skulle sänka kostnaderna. Kommittén för modernare byggregler tillsattes 2017 för att utreda regelverkets ändamålsenlighet, effektivitet och omfattning. Slutbetänkande lämnas 19 december 2019. Funktionsrätt Sverige har i en skrivelse till kommittén påpekat att användarna behöver involveras i arbetet med att utveckla modernare byggregler:

“Det viktiga är att förbättrade byggregler tas fram med aktiv involvering av representanter för funktionsrättsorganisationer och äldre för att säkerställa att regelverket leder till bostäder som blir långsiktigt hållbara och kan användas av alla.”

En enkätundersökning som presenterades av Kommittén 2019 visar ett stort stöd bland fastighetsbolag och arkitekter för ett system där byggherrarna får större frihet att välja lösningar utifrån olika funktionskrav. Företrädare från bygg- och bostadsbranschen nu vill ändra byggreglerna så att det blir möjligt att bygga kvadratsmart och därigenom skapa fler bostäder. Offentliga aktörer var inte lika övertygade att det är bättre med funktionskrav än det nuvarande systemet med detaljerade krav som specificeras i standarder.

Byggherrar står generellt långt från funktionsrättsrörelsens krav på bättre tillgänglighet, men byggföretagen har också olika förhållningssätt till tillgänglighetsfrågorna. En faktor som kan ha betydelse är om företaget har ett försäljar- eller ett förvaltarperspektiv. Förvaltaren har i regel ett mer hållbart perspektiv än försäljarna.

Styrutredningen

En annan utredning är Styrkraft SOU 2019:23 om hur den beslutade funktionshinderpolitiken från 2017 ska genomföras. Här står att arbetet med bostad, byggd miljö och samhällsplanering ska prioriteras så att personer med funktionsnedsättning kan välja var och med vem man vill bo.

”Ett socialt hållbart samhälle utmärks av att det i största möjliga utsträckning är universellt utformat och därmed tillgängligt och användbart för alla. Ska samhället planeras utifrån att det ska vara socialt hållbart, måste planeringen ske mot bakgrund av att människor är olika i ålder, funktionsförmåga, kön och så vidare. Alla tjänar dessutom på att alla inkluderas eftersom lösningar som är nödvändiga för vissa oftast är till nytta också för andra.” (s 172) 

Med hänvisning till Agenda 2030:s utvecklingsmål 11 om inkluderande städer och bosättningar skriver utredaren Martin Olauzon att tillgång till den byggda miljön ska ske på jämlika villkor som andra.

”Väl planerade, gestaltade, projekterade och uppförda byggnader och anläggningar med människan och livscykelekonomin i fokus är en förutsättning för såväl social, miljömässig som ekonomisk hållbarhet och en god livsmiljö.”

Utredningen föreslår att Boverket fram till 2025 ska ”verka för att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att välja var och med vem de vill bo och har tillgång till byggd miljö på jämlika villkor som andra” genom ”genomförandeplan samt indikatorer för uppföljning”.

Avslutning

Enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har alla rätt till en godtagbar levnadsstandard inklusive mat, kläder och bostad. I Funktionsrättskonventionen framhålls att personer med funktionsnedsättning inte ska vara tvungna att bo i särskilda boendeformer, utan ha möjlighet att välja var och med vem de vill bo, på samma villkor som andra.

Bra design möjliggör, medan dålig design utestänger. I tillgängliga bostäder kan t ex fler äldre bo kvar hemma och förbli delaktiga i samhällslivet. Arkitektur och design kan bidra till ett jämlikt och hållbart samhälle. Men frågan är idag om tillgänglighet och användbarhet för alla är det som vägleder utvecklingen av livsmiljön i Sverige med baracker för asylsökande, förskolor utan utemiljöer. Den pågående förtätningen av bostäder leder till mer buller och mindre ljusinsläpp, som i längden drabbar människors hälsa. Bullerreglerna ändrades 2017

Bostad hänger nära samman med stads- och bostadsmiljö. Enligt kundundersökningar som Ikano bostad gjort är ses bostaden idag som en del av ”hemmet”. Det är t ex viktigt att kunna röra sig på ett säkert sätt från bostad till jobb och aktiviteter. Ett aktuellt exempel är den nybyggda Järvastaden. Invånarna borde vara ”beställare” och målgrupp, men ansvaret för att tillgodose behoven av bra bostäder har stat och kommun.

Emil Erdtman