Ny bok: Universell utformning ur ett norskt perspektiv

Bokomslag Universell utformning og samfunnsdeltakelse

Rätt från börjans doktorand Emil Erdtman har läst en ny bok om universell utformning, skriven av den norska teologen Inger Marie Lid. Hon doktorerade 2012 med avhandlingen Accessibility for all? om människosyn och etiska frågor kring universell utformning, mångfald och delaktighet.

En av Lids huvudpoänger är att universell utformning måste utgå från olika användares personliga erfarenheter i konkreta sammanhang. Det krävs en samskapande process där olika erfarenheter bryts mot varandra – i en ”oenighetsgemenskap”

Inger Marie Lid har skrivit flera vetenskapliga artiklar om universell utformning och nu senast den mer populärt skrivna boken Universell utforming – og samfunnsdeltakelse (2020). Med boken vill hon bredda förståelsen av universell utformning till att inte bara handla om tekniska krav och gränsvärden, och visa på den människorättsliga dimension som begreppet fått i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Boken är delvis teoretisk, men det märks att Lid också tycker om att ta upp konkreta exempel på hur tillgänglighet och universell utformning fungerar i stadsrummet. Exemplen är tagna från Norge och det är landsmännen hon vänder sig till denna gång. För oss i Sverige – där universell utformning inte har så lång historia som i Norge – är bokens diskussioner ändå mycket inspirerande.   

Demokratiskt underskott

1997 lagstiftade Norge om universell utformning. Enligt norska plan- och bygglagens portalparagraf ska byggprocesser ta hänsyn till universell utformning och även vara samskapande (”medvirkning”). Norge har en ny skollag från 2016 och enligt universitets- och högskolelagen ska lärmiljöer vara universellt utformade. Sedan 2018 har Norge en samlad diskrimineringslag där universell utformning ingår som en skyldighet för offentlig och privat verksamhet som riktar sig till allmänheten.  

Men den lagstiftning som funnits i 20 år har enligt Lid visat sig vara svag. Av de ansträngningar som gjorts för universell utformning har så gott som inga utvärderats vetenskapligt.

Det har till exempel tillkommit fler ledstråk för synskadade och entréer utan trappor, men ingen vet om människors rätt att utvecklas och uttrycka sig som medborgare har stärkts. Det har producerats broschyrer och manualer om hur man bygger universellt utformat, men i ramplaner och policyer på övergripande nivå har perspektivet ännu inte slagit igenom. Universell utformning har handlat mer om teknik än etik, och mer om praktiska än teoretiska aspekter, något som enligt Inger Marie Lid har medfört ett demokratiskt underskott. 

Utgår från Nussbaums rättviseteori

Filosofen Martha Nussbaums rättviseidé (retferdighet på norska) handlar om att alla har rätt till ett värdigt liv efter vad människor och samhällen klarar och orkar (Capabilities Approach). Staten ska ge medborgare möjlighet att leva ett meningsfullt och gott liv och garantera att alla människor kan leva de liv de vill och önskar. Det här synsättet har inspirerat Inger Marie Lid, liksom Aristoteles tankar om det goda livet. Från Aristoteles har hon plockat in tre kunskapsbegrepp som i hennes analys betecknar tre nivåer i arbetet med universell utformning: 

     
Makro  Episteme – förståelse  Hur uppkommer funktionshinder i samhället? 
Meso  Techne – praktisk kunskap  Vilka lagar och regler fungerar? 
Mikro  Fronesis – omdöme och vishet  Hur ska den konkreta situationen utformas? 

makronivån är universell utformning en etisk princip och skyldighet för staten, men även en demokratisk och människorättslig strategi för en samhällsförändring grundad i människors lika värdighet (dignity). Syfte med universell utformning är att stärka medborgarnas möjlighet till delaktighet.  

mellannivån handlar universell utformning om lagar och tillgänglighetsregler med gränser (tröskel) för vad som är godtagbart som universell utformning. Men Inger Marie Lid är mån om att kombinera denna tekniska och instrumentella nivå med den humanistiska och visionära sidan av universell utformning.  

När det gäller enskilda människors liv (mikronivån) är inte universell utformning ett särskilt användbart begrepp. Det är inte universell utformning människor upplever i situationen utan tillgänglighet och användbarhet i varierande grad.  

Användarupplevelsen körs över 

Inger Marie Lid betonar att regler och krav (mellannivån) inte räcker för att uppnå en upplevelse av tillgänglighet. Ett problem med tillgänglighetskrav är att den som klarar ”gränsvärdet” ofta slår sig till ro och tror att lösningen fungerar för alla. Människors egna erfarenheter kan också komma att köras över. Hon tar ett exempel från kyrkan där ett it-system uppfyllde alla lag- och upphandlingskrav men ändå upplevdes otillgängligt av användare.

Verkliga situationer är komplexa. Kollektivtrafiken och stadsrummet kanske uppfyller alla krav och regler, men användaren kan ändå uppleva miljön som otillgänglig i exempelvis rusningstid – när det varken går att ta sig fram eller få en plats. Inger Marie Lid betraktar upplevda funktionshinder som en dimension av det mänskliga livet – för alla människor. Vi befinner oss alla på en skala – även utifrån livsförloppet – där funktionsförmågor varierar. Det är denna variation av mänsklig mångfald som samhällsbygget borde utgå från. 

För Inger Marie Lid handlar Universell utformning om att vara öppen för en mängd olika lösningar och därmed också ett bredare spektrum av delaktighet och sociala roller i samhället. Flexibla lösningar – även de tekniska – fungerar för olika personliga önskemål och behov och integrerar nya grupper i processen.  

Bostadskraven för rigida 

Inger Marie Lid håller med de arkitekter som hävdat att kravet på universell utformning av bostäder kan leda till alltför stelbenta föreskrifter, som inte tar hänsyn till att människor har olika önskemål om hur man vill bo. Hon menar att den fysiska stadsplaneringen bör kopplas samman med den sociala stadsplaneringen. Man ska inte kan ställa krav på en bostad eller en aktivitet utan att ta hänsyn till det sociala sammanhanget.

Ett äldreboende kan exempelvis ha alla faciliteter, men om det ligger på en höjd blir det svårt och eller omöjligt att ta sig hem efter promenaden. Att tolka universell utformning ur ett sådant helhetsperspektiv innebär att man inte bara mäter ”snurradier” för rullstol utan att även tar in hur det ser det ut i närmiljön. Finns det exempelvis affär och kollektivtrafik i närheten? 

Det här innebär att man måste ta hänsyn till hela ”aktivitetskedjan”. Att använda kollektivtrafik handlar inte bara om att “åka med buss”. Inger Marie Lid nämner ett exempel där busshållplatser byggdes om efter alla tillgänglighetskrav, samtidigt som de blev färre hållplatser. Då försämras möjligheten att ta sig från en plats till en annan, för dem där avståndet till och från hållplatsen är viktigt.  

Ska tillämpas i konkreta situationer

En av Lids huvudpoänger är att universell utformning måste kontextualiseras för att kunna tillgodose olika behov på ett flexibelt sätt. Universell utformning ska tolkas i ljuset av en konkret situation av personlig erfarenhet och tillämpas i konkreta situationer för att i slutändan leda till något som är användbart. I denna designprocess ska man inte utgå från en abstrakt genomsnittsmänniska – eller abstrakt ytterlighetsanvändare – utan från verkliga personer med konkreta upplevelser. Människors direkta erfarenheter och situerade tillgänglighetskunskap av vad som fungerar i praktiken för olika människor är grunden för skapandet av universell utformning.  Om en skola ska byggas måste själva upplevelsen av att gå i skolan ”byggas in”, tillsammans med det mål verksamheten ska ha.  

Medverkan i samhällsplanering 

Inger Marie Lid menar att det är omöjligt att designa för alla. Universell utformning ska istället ses som en flexibel process i samarbete med människor som har olika förutsättningar och behov och som kan förstå dem i ljuset av konkreta livssituationer. I den samskapande processen (medvirking) krävs ett spektrum av olika erfarenheter – en ”oenighetsgemenskap”.   

Här är den kunskap som personer med funktionsnedsättning och deras organisationer har nödvändig i samhällets planerings- och skapandeprocesser. Dialogen med den självupplevda erfarenheten av otillgänglighet ger insikt och förståelse för varför tillgänglighet, hjälpmedel och andra åtgärder är viktiga och för vilka.  

Inger Marie Lid betonar också att olika professioner måste vara med i processen. De som arbetar med folkhälsa har till exempel en annan överblick än vad en funktionsrättsorganisation har. Det finns utmaningar när det gäller att överbrygga olika vokabulär och förståelseramar, men båda dessa typer av kunskap behövs i processen.  

Fler professioner än idag måste medverka i till exempel arbetslag kring stadsplanering. De som arbetar med trafikplanering har exempelvis inte så stora kunskaper om hur man rör sig med en permobil, och måste därför samarbete med andra professioner – även socialtjänst, vård och omsorg.  De som arbetar med habilitering och rehabilitering har delaktighet i samhället som mål. Här har arbetsterapeuter och sjukgymnaster kunskap om vilka miljöer och lösningar som fungerar.

Ett nytt sätt att förstå likvärdig tillgänglighet

Samhället kommer aldrig fungera fullt ut för alla människor, men universell utformning är en samhällsstrategi som hjälper oss förflytta gränsen för hur stor andel som kan delta eller använda något. Målet är likvärdig tillgång till produkter och tjänster genom många tillgängliga lösningar som fungerar för olika behov (inte en och samma lösning för alla). När samhället ger rum åt den mänskliga mångfalden, inklusive sårbarheten (istället för att rensa bort den), får universell utformning en starkare demokratisk och människorättslig förankring. När människors erfarenheter uppvärderas framträder värdefull kunskap för utformningen av samhället.

Universell utformning är för Inger Marie Lid helt beroende av denna kunskapsutvecklande process där människors konkreta erfarenheter av tillgänglighet tas tillvara i samhällsplaneringen.  

Framför allt är det en etisk plikt bortom lagar och regler för att nå målet med en likvärdig tillgänglighet – och bidrar med en människorättsdimension i tillgänglighetsarbetet. 

Inger Marie Lid konstaterar:

”Universell utformning är inte summan av tillgänglighet för flera grupper av människor utan ett nytt sätt att tänka på och förstå likvärdig tillgänglighet med utgångspunkt i att människor är olika”.  

Sammanfattningsvis ger Inger Marie Lid i den här boken en snygg lösning på den spänning som kan finnas mellan universell utformning som ett slags regelverk för tillgänglighet (den dominerande synen i Norge) och den människorättsliga dimensionen av universell utformning, som utvecklats utifrån Funktionsrättskonventionen och till exempel FN:s Allmän kommentar nr 2 (kopplad till konventionen) och senast även i den nya europeiska standarden om tillgänglighet genom universell utformning (SS-EN 17161). Men frågan om HUR man i praktiken ska gå tillväga för att få till det där samskapandet återstår att besvara. Kanske kommer det i Inger Marie Lids nästa bok…    

Webbaserad studiecirkel om universell utformning

Funktionsrätt Sveriges projekt Rätt från början bjuder in till studiecirklar om universell utformning i olika delar av landet.

I maj startar vi en webbaserad studiecirkel. Den vänder sig i första hand till intresserade inom funktionsrättsrörelsen i Stockholmsregionen, men vi välkomnar alla som är intresserade av frågan och har möjlighet att vara med.

Tanken var från början att studiecirkeln skulle arrangeras hos Funktionsrätt Sverige i Sundbyberg, men med tanke på Coronasituationen kommer vi istället att träffas på distans via webbkonferensverktyget Zoom.


Innehåll:

  • Vad är universell utformning?
  • Hur kan vi arbeta med universell utformning inom bostad, arbetsliv och utbildning?
  • Presentation av ett verktyg för universell utformning – den nya Europastandarden SS-EN 17161.
  • Instuderings- och diskussionsfrågor till varje avsnitt

Så här ser programmet ut:

  • Träff 1 – den 18 maj kl 17-19
  • Träff 2 den 25 maj kl 17-19
  • Träff 3 – den 1 juni kl 17-19

Välkommen att skicka in din intresseanmälan! Ett krav är att du behöver kunna vara med vid samtliga träffar i studiecirkeln.

Anmälan:
Länk till mer info och anmälan

Några enkla tips för en mer inkluderande distansutbildning

Bilden visar en laptop med uppfälld skärm på ett bord. Det finns en uppslagen bok och en mobiltelefon vid sidan av datorn.

I Coronakrisens spår går många skolor och utbildare över till distansundervisning. Det kan vara en utmaning att få distansutbildningen att fungera för alla elever. Många elever som har en fungerande skolsituation i klassrummet kan uppleva svårigheter i distansutbildningen, när det inte längre finns någon lärare som kan ge direkt stöd.

Här finns det mycket att hämta inom ramen för ramverket Universell design för lärande, UDL, som handlar om att redan från början planera för att eleverna är olika och har olika behov. UDL går ut på att erbjuda flexibilitet i lärandesituationen – det ska finnas flera olika likvärdiga sätt för eleverna att bli engagerade och stimulerade till lärande, ta till sig information och uttrycka sina inhämtade kunskaper.

Ställ frågor till undervisningen

Daniel Östlund, lektor i pedagogik vid Högskolan i Kristianstad, höll ett föredrag i samband med Funktionsrätt Sveriges öppna kongressdag 2019. Han gav bland annat tips på hur en utbildare eller lärare kan komma igång med att göra en kurs eller en utbildning mer inkluderande.

– Man kan börja i liten skala och ställa vissa frågor till sin undervisning: “Skapar lektionen förutsättningar för alla elever att känna sig motiverade och engagerade i sitt lärande?” “Skapar lektionen förutsättningar för alla elever att utveckla kunskap och förmågor på olika sätt?” och “Låter vi eleverna visa vad de har lärt sig på olika sätt?”.

Hjälp med att organisera lärandet

När utbildningen sker på distans är det viktigt att tänka på att många elever kan behöva hjälp med att sätta mål, planera och organisera sitt lärande. Några saker som kan underlätta är att:

  • Ge omedelbar feedback.
  • Erbjuda checklistor som hjälp för att sätta mål och göra uppgifter.
  • Ordna inkluderande aktiviteter, exempelvis konferenser och möten med hjälp av webbkonferensprogram.
  • Erbjud flera alternativa och likvärdiga sätt att kommunicera
  • Visa innehåll från flera medier, inte bara text.

Här är fler viktiga saker att tänka på vid all webbkommunikation, där det också finns minimikrav som offentliga webbplatser behöver uppfylla enligt webbdirektivet.

Källor:

http://udloncampus.cast.org/page/teach_executive
https://ualr.edu/disability/online-education/
https://webbriktlinjer.se/tillganglighet/terminologi/
Är UDL vägen till en inkluderande skola?  Presentation av Daniel Östlund (pdf)
Information om webbdirektivet


Mycket plugg och planer på fältarbete

Min ambition som doktorand inom funktionsrättsrörelsen med anställning på Funktionsrätt Sverige har varit att berätta om doktorerandets vedermödor och lyckliga stunder på denna blogg. Det är nu ett tag sen sist och här kommer lite uppdatering.

En forskarutbildning är just en utbildning med en vardag av långa listor på kurslitteratur och invecklade litteraturseminarier – samtidigt självklart mycket inspirerande. Vilka kurser man går planeras tillsammans med handledaren, men att hitta passande kurser kan faktiskt varit riktigt knepigt eftersom de för det mesta bara ges när det finns intresserade doktorander. Dyker det däremot upp många intressanta kurser samtidigt kan pluggandet bli rätt intensivt. Det är just vad som hänt.

Förutom kursen Concepts, theories and experimental practices in art, technology and design vid Konstfack + KTH (som avslutades 31 januari) har jag klarat av en kurs i Forskningscirkeln som kunskapskälla vid Malmö universitet samt en kurs i Kvalitativ metod vid Karlstads universitet.

För våren 2020 har jag påbörjat kursen Theory of science and research methods in art, technology and design vid Konstfack+KTH och en kurs i etnografisk metod vid Stockholms universitet. Att Konstfack samarbetar om kurser med Kungliga tekniska högskolan kanske verkar märkligt, men tänker man på designforskningen som en skärningspunkt mellan konstnärlig och teknologisk vetenskap blir det mer begripligt. Min hemmainstitution är just Institutionen för designvetenskaper vid Lunds universitet.

Själva forskningsarbetet rullar på men har kanske blivit något förskjutet på grund av kurserna. Samtidigt ger kurserna redskap för det jag ska lära mig att göra. Kursen i kvalitativ metod hjälpt mig i analysen av de intervjuer som jag gjorde i höstas.

Analysen görs i programmet NVivo och går till så att olika citat kategoriseras och läggs i olika mappar. Samtidigt görs en kodning där nyckelbegrepp eller sammanfattande termer får beteckna olika citat eller textdelar. Hela materialet analyseras som en helhet, vilket innebär att de olika åsikterna träder fram, men däremot inte vem som ligger bakom dem.

Etnografiskt fältarbete i den så kallade “verkligheten”

Den påbörjade kursen i etnografisk metod kommer också väl till pass nu i vår, eftersom jag planerar att åka ut i den så kallade “verkligheten” och fältarbeta i en miljö där man har ambitionen att ta tillvara på behov och önskningar från människor med olika bakgrund, bland annat erfarenhet av funktionshinder. Själva begreppet universell utformning används hittills inte i denna miljö, men själva tänket bedömer jag ligga nära det jag själv menar vara kärnan i universell utformning – ett brett helhetstänk där människors olikheter (inte bara gällande funktionsförmåga) blir en del i skapandeprocessen.

Jag har gjort ett besök på platsen, men eftersom det inte allt är bestämt återkommer jag med mer detaljer senare. En fråga som kommer upp vid den här typen av deltagande observation är hur pass aktiv roll forskarstuderanden ska ha i processen. Doktorandens kompetens kan vara efterfrågad och vara en naturlig del om det rör sig om aktionsforskning, men kan behöva tonas ner i andra typer av forskningsmetoder.

Kurs om forskningscirklar i höst

Kursen om forskningscirklar räknar jag också med att praktisera. Till hösten vill jag starta en sådan och den som är intresserad av att delta kan redan nu höra av sig med intresseanmälan.

Stöd i arbetet har jag också inom projektet Rätt från början på Funktionsrätt Sverige. Vår nya projektledare Diana Chafik, kommunikatör Tor Gustafsson och jag jobbar som bäst på att ta fram ett material som kan användas i de studiecirklar om universell utformning som under våren kommer att genomföras i Stockholm, Göteborg och förmodligen Linköping.

Jag kommer också att hålla några föreläsningar om universell utformning och kanske även berätta om forskningen på olika sätt. Den 21 januari gav jag några glimtar från intervjustudien på det seminarium Rätt från början höll tillsammans med projektet Artikel 19 som verktyg om universell utformning och rättigheter. Det är en avvägning hur mycket man vill och kan berätta under pågående analysarbete, men jag tycker det är viktigt att kommunicera vad sina tankar och det man håller på med även under den ibland ganska långdragna forskningsprocessen. Att prova metoder för samforskande, där flera personer analyserar ett material, är också något jag gärna vill pröva längre fram.    

På workshop om universell utformning i arbetslivet

Daniel Hjalmarsson från Akademikerförbundet SSR går igenom vad som kommit fram vid den avslutande diskussionen vid workshopen.
Daniel Hjalmarsson från Akademikerförbundet SSR, leder den avslutande diskussionen vid workshopen.

Universell utformning av arbetslivet kräver ett helhetstänkande – att vi slutar tänka i stuprör. Men då behövs en rejäl förändring av sättet att tänka i många organisationer.

– En del jobbar inte ens i stuprör – de jobbar i sugrör, säger Daniel Hjalmarsson från Akademikerförbundet SSR och projektet UUA, i introduktionen av en workshop om Universell utformning av arbetsplatser.


Vad behövs för att arbetsplatser ska fungera för personer med funktionsnedsättning? Vilka perspektiv måste finnas med redan från början? Det är några av de övergripande frågeställningar som diskuteras när projektet UUA håller i en workshop om Universell utformning av arbetsplatser.

Upplägget är interaktivt utifrån Open Space-metoden. Vi går runt mellan stationer där alla kan ge sin input till de fyra olika perspektiv som projektet arbetar med. Det handlar om arbetsplatsens fysiska utformning, den sociala arbetsmiljön, rekryteringen och kompetensförsörjningen, men även om arbetsorganisation och ledarskap.

Bild som visar Vasakronans kontorslokaler, med glasväggar, heltäckningsmatta och vita förvaringsskåp
Deltagarna vid workshopen gick runt i Vasakronans kontorslokaler.


Bland de medverkande finns representanter från olika medlemsförbund inom funktionsrättsrörelsen, som också får en rundvandring i Vasakronans lokaler i centrala Stockholm, där hela arbetsplatsen fått vara med i utformningen av det öppna kontorslandskapet med aktivitetsbaserade arbetsplatser.

Vad fungerar bra och vilka problem kan uppstå för olika användarpersoner med skilda krav på tillgänglighet? Efter rundvandringen reflekterade deltagarna kring den övergripande planeringen av lokalerna, men även detaljer i utformningen som heltäckningsmattor och glasmaterial i väggarna.

Vid en avslutande diskussion fördes perspektiven samman och gav prov på det helhetstänkande som kännetecknar universell utformning.