Äldre och personer med funktionsnedsättning osynliggörs i hög utsträckning i dokument som används i stadsplaneringsprocesser.
Det är en av slutsatserna i en ny forskningsstudie, som bygger på en analys av officiella planeringsdokument från offentliga och privata aktörer som verkan i en medelstor svensk kommun.
Studien har publicerats i Scandinavian Journal of Disability Research och författare är Lilian Müller och Per-Olof Hedvall från Certec vid Lunds tekniska högskola, Stina Ericsson och Daniel Wojahn från Göteborgs universitet.
Syftet med studien är att få en bild av den rådande diskursen kring utformning av dagens stadsmiljöer. Den bild som ofta framträder i den sociala kategorisering som görs i dokumenten är att stadens miljöer främst är skapade för unga, högutbildade och mobila personer. Personer med andra egenskaper – exempelvis hög ålder, funktionsnedsättning, utländsk härkomst eller olika former av ohälsa – är i hög grad frånvarande i planeringsdokumenten.
Frånvaron av mångfald i planeringsdokumenten kontrasterar mot den gällande politiken för gestaltad livsmiljö och även mot funktionshinderpolitiken, som båda utgår från principen om universell utformning och att det offentliga rummet ska utformas utifrån ett mångfaldsperspektiv.
Studiens författare lyfter behovet av nya sätt att tänka kring inkludering och hållbarhet i stadsbyggnadsprocessen. De menar att likvärdighet och flexibilitet behöver vara vägledande principer genom hela utvecklingsprocessen och att universell utformning kan vara det verktyg som behövs för att bygga ett inkluderande samhälle.
