Universal Design of Learning, UDL, handlar om att göra rätt från början. När vi bygger nya skolmiljöer eller utformar skolpedagogiken ska vi redan från början planera för att eleverna är olika och har olika behov.
Det betonar Daniel Östlund, lektor i pedagogik vid Högskolan i Kristianstad, när han introducerar UDL vid Funktionsrätt Sveriges öppna kongressdag den 15 maj.
– Vi måste erbjuda förutsättningar för alla elever att lyckas. Genom att arbeta med UDL kan man ta små steg i den riktningen.
Tankarna bakom UDL växte fram i USA under 1970-talet. Lärare som undervisade elever med omfattande funktionsnedsättningar insåg att många fler elever kunde ha nytta av metoder som redan användes inom specialundervisningen.
Ett ramverk för ökad inkludering
På 1990-talet utvecklades UDL till ett ramverk med ett antal grundläggande principer för undervisning och lärande. Principerna går ut på att erbjuda flexibilitet i lärandesituationen – det ska finnas flera olika likvärdiga sätt för eleverna att bli engagerade och stimulerade till lärande, ta till sig information och uttrycka sina inhämtade kunskaper.
– UDL är starkt förknippat med tanken om ökad inkludering, men det är ett relativt nytt begrepp i Sverige. Man kan börja i liten skala och ställa vissa frågor till sin undervisning: ”Skapar lektionen förutsättningar för alla elever att känna sig motiverade och engagerade i sitt lärande?” ”Skapar lektionen förutsättningar för alla elever att utveckla kunskap och förmågor på olika sätt?” och ”Låter vi eleverna visa vad de har lärt sig på olika sätt?”.
Viktigt bygga bort hinder
Daniel Östlund återkommer till hur viktigt det är att redan från början bygga bort hinder för eleverna i undervisningssituationen.
– Om vi vet att det finns elever som exempelvis är ljud- eller ljuskänsliga eller elever som bara orkar arbeta tillsammans med andra under en begränsad tid – då måste vi arrangera skolsituationen på ett sätt som ger de eleverna möjlighet att lyckas.
Daniel Östlund tycker att det finns stora utmaningar för lärarutbildningarna. I grunden handlar det om insikten om att alla elever är olika och har olika behov.
”Det är gruppstorleken som har gått för långt”
– Vi borde kunna förbereda våra lärarstudenter bättre på att de kommer att möta elever med olika behov. Idén om att ”variation är normen” måste byggas in överallt i lärarutbildningen. Det står i januariöverenskommelsen att inkluderingen i skolan har gått för långt. Jag skulle vilja vända på det och säga att det är gruppstorleken och bristen på anpassningar som har gått för långt. Elever som dumpas i en klass utan att varken eleven eller den enskilde läraren får stöd – det är inte inkludering. Men det är tyvärr det vi ser i skolor idag, säger Daniel Östlund.
