Doktorandbloggen

Rätt från börjans doktorand vid institutionen för designvetenskaper på Lunds universitet, Emil Erdtman, söker deltagare till en digital forskningsworkshop om hur konceptet universell utformning uttrycks och förstås inom bostad, arbete och utbildning.

Tid: den 7 december kl 13-15
Plats: Webbmöte via Zoom

Har du funderat på och jobbat med frågor om inkludering, tillgänglighet eller universell utformning inom något av fokusområdena bostad, arbete och utbildning?

I så fall är du välkommen att anmäla ditt intresse. Kanske har du varit involverad i någon process på din arbetsplats, i bostadsområdet eller som student på högskola eller vuxenutbildning – eller är allmänt engagerad i dessa frågor.

Workshopen kräver inga förberedelser, men deltagarna förväntas att öppet och ärligt bidra med egna erfarenheter och tankar. Privata och känsliga frågor om t ex diagnoser och egna funktionsnedsättningar kommer däremot inte att frågas om.

Intresseanmälan

Anmäl intresse senast 30 november till emil.erdtman@certec.lth.se och berätta kort varför du vill delta och vilket av de tre områdena du har mest erfarenhet av. Antalet är begränsat och ett urval görs för önskad mångfald i workshopen.

Om hantering av forskningsmaterial

Workshopen sker i det digitala verktyget Zoom där ljudet spelas in i forskningssyfte. Citat kan användas i forskningspublikationer och på konferenser, men utan namn eller andra identifierbara uppgifter. Ljudfilen inlåst enligt Lunds universitets regler för forskningsmaterial. I samband med workshop tillhandahålls ett samtyckesformulär som skrivs på och skickas/mailas tillbaka. Allt deltagande är frivilligt och kan avbrytas när som helst.

Rätt från börjans doktorand Emil Erdtman har läst en ny bok om universell utformning, skriven av den norska teologen Inger Marie Lid. Hon doktorerade 2012 med avhandlingen Accessibility for all? om människosyn och etiska frågor kring universell utformning, mångfald och delaktighet.

En av Lids huvudpoänger är att universell utformning måste utgå från olika användares personliga erfarenheter i konkreta sammanhang. Det krävs en samskapande process där olika erfarenheter bryts mot varandra – i en ”oenighetsgemenskap”

Inger Marie Lid har skrivit flera vetenskapliga artiklar om universell utformning och nu senast den mer populärt skrivna boken Universell utforming – og samfunnsdeltakelse (2020). Med boken vill hon bredda förståelsen av universell utformning till att inte bara handla om tekniska krav och gränsvärden, och visa på den människorättsliga dimension som begreppet fått i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. 

Boken är delvis teoretisk, men det märks att Lid också tycker om att ta upp konkreta exempel på hur tillgänglighet och universell utformning fungerar i stadsrummet. Exemplen är tagna från Norge och det är landsmännen hon vänder sig till denna gång. För oss i Sverige – där universell utformning inte har så lång historia som i Norge – är bokens diskussioner ändå mycket inspirerande.   

Demokratiskt underskott

1997 lagstiftade Norge om universell utformning. Enligt norska plan- och bygglagens portalparagraf ska byggprocesser ta hänsyn till universell utformning och även vara samskapande (”medvirkning”). Norge har en ny skollag från 2016 och enligt universitets- och högskolelagen ska lärmiljöer vara universellt utformade. Sedan 2018 har Norge en samlad diskrimineringslag där universell utformning ingår som en skyldighet för offentlig och privat verksamhet som riktar sig till allmänheten.  

Men den lagstiftning som funnits i 20 år har enligt Lid visat sig vara svag. Av de ansträngningar som gjorts för universell utformning har så gott som inga utvärderats vetenskapligt.

Det har till exempel tillkommit fler ledstråk för synskadade och entréer utan trappor, men ingen vet om människors rätt att utvecklas och uttrycka sig som medborgare har stärkts. Det har producerats broschyrer och manualer om hur man bygger universellt utformat, men i ramplaner och policyer på övergripande nivå har perspektivet ännu inte slagit igenom. Universell utformning har handlat mer om teknik än etik, och mer om praktiska än teoretiska aspekter, något som enligt Inger Marie Lid har medfört ett demokratiskt underskott. 

Utgår från Nussbaums rättviseteori

Filosofen Martha Nussbaums rättviseidé (retferdighet på norska) handlar om att alla har rätt till ett värdigt liv efter vad människor och samhällen klarar och orkar (Capabilities Approach). Staten ska ge medborgare möjlighet att leva ett meningsfullt och gott liv och garantera att alla människor kan leva de liv de vill och önskar. Det här synsättet har inspirerat Inger Marie Lid, liksom Aristoteles tankar om det goda livet. Från Aristoteles har hon plockat in tre kunskapsbegrepp som i hennes analys betecknar tre nivåer i arbetet med universell utformning: 

Makro	Episteme – förståelse	Hur uppkommer funktionshinder i samhället?
Meso	Techne – praktisk kunskap	Vilka lagar och regler fungerar?
Mikro	Fronesis – omdöme och vishet	Hur ska den konkreta situationen utformas?

På makronivån är universell utformning en etisk princip och skyldighet för staten, men även en demokratisk och människorättslig strategi för en samhällsförändring grundad i människors lika värdighet (dignity). Syfte med universell utformning är att stärka medborgarnas möjlighet till delaktighet.  

På mellannivån handlar universell utformning om lagar och tillgänglighetsregler med gränser (tröskel) för vad som är godtagbart som universell utformning. Men Inger Marie Lid är mån om att kombinera denna tekniska och instrumentella nivå med den humanistiska och visionära sidan av universell utformning.  

När det gäller enskilda människors liv (mikronivån) är inte universell utformning ett särskilt användbart begrepp. Det är inte universell utformning människor upplever i situationen utan tillgänglighet och användbarhet i varierande grad.  

Användarupplevelsen körs över 

Inger Marie Lid betonar att regler och krav (mellannivån) inte räcker för att uppnå en upplevelse av tillgänglighet. Ett problem med tillgänglighetskrav är att den som klarar ”gränsvärdet” ofta slår sig till ro och tror att lösningen fungerar för alla. Människors egna erfarenheter kan också komma att köras över. Hon tar ett exempel från kyrkan där ett it-system uppfyllde alla lag- och upphandlingskrav men ändå upplevdes otillgängligt av användare.

Verkliga situationer är komplexa. Kollektivtrafiken och stadsrummet kanske uppfyller alla krav och regler, men användaren kan ändå uppleva miljön som otillgänglig i exempelvis rusningstid – när det varken går att ta sig fram eller få en plats. Inger Marie Lid betraktar upplevda funktionshinder som en dimension av det mänskliga livet – för alla människor. Vi befinner oss alla på en skala – även utifrån livsförloppet – där funktionsförmågor varierar. Det är denna variation av mänsklig mångfald som samhällsbygget borde utgå från. 

För Inger Marie Lid handlar Universell utformning om att vara öppen för en mängd olika lösningar och därmed också ett bredare spektrum av delaktighet och sociala roller i samhället. Flexibla lösningar – även de tekniska – fungerar för olika personliga önskemål och behov och integrerar nya grupper i processen.  

Bostadskraven för rigida 

Inger Marie Lid håller med de arkitekter som hävdat att kravet på universell utformning av bostäder kan leda till alltför stelbenta föreskrifter, som inte tar hänsyn till att människor har olika önskemål om hur man vill bo. Hon menar att den fysiska stadsplaneringen bör kopplas samman med den sociala stadsplaneringen. Man ska inte kan ställa krav på en bostad eller en aktivitet utan att ta hänsyn till det sociala sammanhanget.

Ett äldreboende kan exempelvis ha alla faciliteter, men om det ligger på en höjd blir det svårt och eller omöjligt att ta sig hem efter promenaden. Att tolka universell utformning ur ett sådant helhetsperspektiv innebär att man inte bara mäter ”snurradier” för rullstol utan att även tar in hur det ser det ut i närmiljön. Finns det exempelvis affär och kollektivtrafik i närheten? 

Det här innebär att man måste ta hänsyn till hela ”aktivitetskedjan”. Att använda kollektivtrafik handlar inte bara om att ”åka med buss”. Inger Marie Lid nämner ett exempel där busshållplatser byggdes om efter alla tillgänglighetskrav, samtidigt som de blev färre hållplatser. Då försämras möjligheten att ta sig från en plats till en annan, för dem där avståndet till och från hållplatsen är viktigt.  

Ska tillämpas i konkreta situationer

En av Lids huvudpoänger är att universell utformning måste kontextualiseras för att kunna tillgodose olika behov på ett flexibelt sätt. Universell utformning ska tolkas i ljuset av en konkret situation av personlig erfarenhet och tillämpas i konkreta situationer för att i slutändan leda till något som är användbart. I denna designprocess ska man inte utgå från en abstrakt genomsnittsmänniska – eller abstrakt ytterlighetsanvändare – utan från verkliga personer med konkreta upplevelser. Människors direkta erfarenheter och situerade tillgänglighetskunskap av vad som fungerar i praktiken för olika människor är grunden för skapandet av universell utformning.  Om en skola ska byggas måste själva upplevelsen av att gå i skolan ”byggas in”, tillsammans med det mål verksamheten ska ha.  

Medverkan i samhällsplanering 

Inger Marie Lid menar att det är omöjligt att designa för alla. Universell utformning ska istället ses som en flexibel process i samarbete med människor som har olika förutsättningar och behov och som kan förstå dem i ljuset av konkreta livssituationer. I den samskapande processen (medvirking) krävs ett spektrum av olika erfarenheter – en ”oenighetsgemenskap”.   

Här är den kunskap som personer med funktionsnedsättning och deras organisationer har nödvändig i samhällets planerings- och skapandeprocesser. Dialogen med den självupplevda erfarenheten av otillgänglighet ger insikt och förståelse för varför tillgänglighet, hjälpmedel och andra åtgärder är viktiga och för vilka.  

Inger Marie Lid betonar också att olika professioner måste vara med i processen. De som arbetar med folkhälsa har till exempel en annan överblick än vad en funktionsrättsorganisation har. Det finns utmaningar när det gäller att överbrygga olika vokabulär och förståelseramar, men båda dessa typer av kunskap behövs i processen.  

Fler professioner än idag måste medverka i till exempel arbetslag kring stadsplanering. De som arbetar med trafikplanering har exempelvis inte så stora kunskaper om hur man rör sig med en permobil, och måste därför samarbete med andra professioner – även socialtjänst, vård och omsorg.  De som arbetar med habilitering och rehabilitering har delaktighet i samhället som mål. Här har arbetsterapeuter och sjukgymnaster kunskap om vilka miljöer och lösningar som fungerar.

Ett nytt sätt att förstå likvärdig tillgänglighet

Samhället kommer aldrig fungera fullt ut för alla människor, men universell utformning är en samhällsstrategi som hjälper oss förflytta gränsen för hur stor andel som kan delta eller använda något. Målet är likvärdig tillgång till produkter och tjänster genom många tillgängliga lösningar som fungerar för olika behov (inte en och samma lösning för alla). När samhället ger rum åt den mänskliga mångfalden, inklusive sårbarheten (istället för att rensa bort den), får universell utformning en starkare demokratisk och människorättslig förankring. När människors erfarenheter uppvärderas framträder värdefull kunskap för utformningen av samhället.

Universell utformning är för Inger Marie Lid helt beroende av denna kunskapsutvecklande process där människors konkreta erfarenheter av tillgänglighet tas tillvara i samhällsplaneringen.  

Framför allt är det en etisk plikt bortom lagar och regler för att nå målet med en likvärdig tillgänglighet – och bidrar med en människorättsdimension i tillgänglighetsarbetet. 

Inger Marie Lid konstaterar:

”Universell utformning är inte summan av tillgänglighet för flera grupper av människor utan ett nytt sätt att tänka på och förstå likvärdig tillgänglighet med utgångspunkt i att människor är olika”.  

Sammanfattningsvis ger Inger Marie Lid i den här boken en snygg lösning på den spänning som kan finnas mellan universell utformning som ett slags regelverk för tillgänglighet (den dominerande synen i Norge) och den människorättsliga dimensionen av universell utformning, som utvecklats utifrån Funktionsrättskonventionen och till exempel FN:s Allmän kommentar nr 2 (kopplad till konventionen) och senast även i den nya europeiska standarden om tillgänglighet genom universell utformning (SS-EN 17161). Men frågan om HUR man i praktiken ska gå tillväga för att få till det där samskapandet återstår att besvara. Kanske kommer det i Inger Marie Lids nästa bok…    

Min ambition som doktorand inom funktionsrättsrörelsen med anställning på Funktionsrätt Sverige har varit att berätta om doktorerandets vedermödor och lyckliga stunder på denna blogg. Det är nu ett tag sen sist och här kommer lite uppdatering.

En forskarutbildning är just en utbildning med en vardag av långa listor på kurslitteratur och invecklade litteraturseminarier – samtidigt självklart mycket inspirerande. Vilka kurser man går planeras tillsammans med handledaren, men att hitta passande kurser kan faktiskt varit riktigt knepigt eftersom de för det mesta bara ges när det finns intresserade doktorander. Dyker det däremot upp många intressanta kurser samtidigt kan pluggandet bli rätt intensivt. Det är just vad som hänt.

Förutom kursen Concepts, theories and experimental practices in art, technology and design vid Konstfack + KTH (som avslutades 31 januari) har jag klarat av en kurs i Forskningscirkeln som kunskapskälla vid Malmö universitet samt en kurs i Kvalitativ metod vid Karlstads universitet.

För våren 2020 har jag påbörjat kursen Theory of science and research methods in art, technology and design vid Konstfack+KTH och en kurs i etnografisk metod vid Stockholms universitet. Att Konstfack samarbetar om kurser med Kungliga tekniska högskolan kanske verkar märkligt, men tänker man på designforskningen som en skärningspunkt mellan konstnärlig och teknologisk vetenskap blir det mer begripligt. Min hemmainstitution är just Institutionen för designvetenskaper vid Lunds universitet.

Själva forskningsarbetet rullar på men har kanske blivit något förskjutet på grund av kurserna. Samtidigt ger kurserna redskap för det jag ska lära mig att göra. Kursen i kvalitativ metod hjälpt mig i analysen av de intervjuer som jag gjorde i höstas.

Analysen görs i programmet NVivo och går till så att olika citat kategoriseras och läggs i olika mappar. Samtidigt görs en kodning där nyckelbegrepp eller sammanfattande termer får beteckna olika citat eller textdelar. Hela materialet analyseras som en helhet, vilket innebär att de olika åsikterna träder fram, men däremot inte vem som ligger bakom dem.

Etnografiskt fältarbete i den så kallade ”verkligheten”

Den påbörjade kursen i etnografisk metod kommer också väl till pass nu i vår, eftersom jag planerar att åka ut i den så kallade ”verkligheten” och fältarbeta i en miljö där man har ambitionen att ta tillvara på behov och önskningar från människor med olika bakgrund, bland annat erfarenhet av funktionshinder. Själva begreppet universell utformning används hittills inte i denna miljö, men själva tänket bedömer jag ligga nära det jag själv menar vara kärnan i universell utformning – ett brett helhetstänk där människors olikheter (inte bara gällande funktionsförmåga) blir en del i skapandeprocessen.

Jag har gjort ett besök på platsen, men eftersom det inte allt är bestämt återkommer jag med mer detaljer senare. En fråga som kommer upp vid den här typen av deltagande observation är hur pass aktiv roll forskarstuderanden ska ha i processen. Doktorandens kompetens kan vara efterfrågad och vara en naturlig del om det rör sig om aktionsforskning, men kan behöva tonas ner i andra typer av forskningsmetoder.

Kurs om forskningscirklar i höst

Kursen om forskningscirklar räknar jag också med att praktisera. Till hösten vill jag starta en sådan och den som är intresserad av att delta kan redan nu höra av sig med intresseanmälan.

Stöd i arbetet har jag också inom projektet Rätt från början på Funktionsrätt Sverige. Vår nya projektledare Diana Chafik, kommunikatör Tor Gustafsson och jag jobbar som bäst på att ta fram ett material som kan användas i de studiecirklar om universell utformning som under våren kommer att genomföras i Stockholm, Göteborg och förmodligen Linköping.

Jag kommer också att hålla några föreläsningar om universell utformning och kanske även berätta om forskningen på olika sätt. Den 21 januari gav jag några glimtar från intervjustudien på det seminarium Rätt från början höll tillsammans med projektet Artikel 19 som verktyg om universell utformning och rättigheter. Det är en avvägning hur mycket man vill och kan berätta under pågående analysarbete, men jag tycker det är viktigt att kommunicera vad sina tankar och det man håller på med även under den ibland ganska långdragna forskningsprocessen. Att prova metoder för samforskande, där flera personer analyserar ett material, är också något jag gärna vill pröva längre fram.    

”Det är en stor hjälp i det konkreta förändringsarbetet att utgå från en gemensam definition. I våras blev en europeisk standard (EN 17161) klar för hur arbetet med universell utformning ska gå till inom en organisation eller verksamhet. För att verkligen något ska hända i samhället kan en sådan standard vara en vägledning att hålla sig i” , skriver Emil Erdtman, doktorand hos Certec vid Lunds universitet.

Första sommaren som doktorand har gått och jag har försökt att som vanliga människor vara ledig och ta det lugnt. Före sommaren genomförde jag två intervjuer – inklusive en pilot – och nu efter semester har jag avverkat tre till. Återstår tre av de planerade åtta intervjuerna. Den första delstudien i mitt avhandlingsarbete är nämligen en intervjustudie om hur det går med förverkligandet av universell utformning i Sverige, med andra ord vilken ställning universell utformning har samt möjligheter och dilemman med konceptet.

Läs mer

Här kommer det tredje blogginlägget på min väg som doktorand, alltså utbildning till forskare. Avhandlingsarbetet, som sker i samarbete med Funktionsrätt Sveriges projekt Rätt från början, ska:

”öka kunskapen om hur universell utformning genomförs i samhället och bygga förståelse för hur en inkluderande process för tillgänglighet kan göras likvärdig, jämlik och gynna alla människors delaktighet och därmed eliminera stigmatisering och exkludering av personer med funktionsnedsättning”

Så står det i den ursprungliga studieplanen. Sedan sist har jag fortsatt att slipa på forskningsplanen för de fyra delstudierna som förhoppningsvis går att genomföra under lika många år.

Första delstudien

Jag har nu påbörjat min första delstudie om vilken ställning universell utformning har i Sverige, samt de dilemman och möjligheter som finns med konceptet. Självklart blir det mycket inläsning av bakgrundsmaterial (har skaffat gratisprogrammet Zotero för att sortera referenser), men själva underlaget till studien består av intervjuer med cirka tio personer som har olika perspektiv på – och professionell erfarenhet av – universell utformning. De arbetar alla med universell utformning på något sätt inom akademi, näringsliv, myndighet och civilsamhälle, och har alltså olika ingångar till området.

Intervjuerna

Jag har under mitt liv som journalist genomfört många intervjuer, men måste denna gång fundera igenom upplägget extra noga. Det jag gör måste motiveras och förklaras i den vetenskapliga artikeln. Det finns också regler kring hur forskningsintervjuer ska genomföras. Den som intervjuas bör få information om syftet med projektet och skriva på ett samtyckesformulär. Av det framgår bland annat att den som intervjuas ställer upp frivilligt och kan avbryta deltagandet när helst den vill.

Till intervjuerna har jag gjort en frågeguide som täcker in hur universell utformning tolkas som begrepp, hur universell utformning används i praktiken och hur genomförandet sker i det svenska samhället, enligt de bestämmelser som tagit inom funktionshinderspolitiken, politiken för gestaltad livsmiljö, forskningspolitik och upphandlingsregler.

Grundfrågorna är samma för alla, men sedan kan följdfrågorna variera beroende på personens inriktning, intresse och specialkunskaper. 

Nyttan med delstudien

Förhoppningsvis kan delstudien – som publiceras som en vetenskaplig artikel – belysa olika sätt att tolka och förstå begreppet universell utformning, men också sätta det i samband med den pågående implementering. Min bedömning av det aktuella läget och de dilemman och utmaningar som finns ska bidra till tydliggörande av universell utformning och den aktuella situationen för generell tillgänglighet i Sverige.

Den vetenskapliga artikeln skrivs på engelska, men genom projektet Rätt från början kommer mycket material även på svenska. Vi kan komma och föreläsa om universell utformning om någon önskar det.

Workshop i Almedalen

Projektet Rätt från början arrangerade en workshop under Almedalsveckan vid mötesplatsen Full delaktighet. Förutom Tor Gustafsson och jag själv medverkade forskaren Kirsten Rassmus-Gröhn, som undervisar i universell utformning på Institutionen för designvetenskaper vid Lunds universitet och i sin forskning bland mycket annat utvecklat haptiska (som upplevs med känseln) hjälpmedel tillsammans med barn med synnedsättning.

Här är länk till video från workshopen.

Från torsdagen den 4 juli tar doktoranden semester. Det blir spännande att se om vågornas kluck och sandens mjuka matta kan skingra allt forskargrubbel. Förmodligen blir det tidvis så, men också en hel del uppdykande tankar kring universell utformning och hur detta intressanta ämne ska tacklas forskningsmässigt. Kom gärna med inspel och idéer till mig på emil.erdtman@funktionsrätt.se

Jag antogs formellt den 1 april som doktorand vid Certec i Lund med syfte att öka kunskapen om hur universell utformning kan genomföras i samhället.  

Det jag framför allt håller på med just nu är att utarbeta, bearbeta, omarbeta… min forskningsplan.

Ibland känns det trögt, men förmodligen har jag framöver nytta av att tänka igenom upplägg och frågeställningar ordentligt – även om de kan komma att modifieras längs vägen. Den som är intresserad får gärna be om att få se planen i nuvarande skick för att kanske komma med goda råd och tips. 

”Kreativa metoder är givande ”

Jag har fortsatt att gå den kurs jag skrev om i förra inlägget, Concepts, theories and experimental practices in art, technology and design på Konstfack/KTH. I april hade vi en tvådagars workshop om skrivande med Emma Cocker som är (skrivande) konstnär och lärare vid School of Art & Design,  Nottingham Trent university.

Det jag lärde mig är att kreativa metoder kan bidra till det vetenskapliga skrivandet och att man inte bör dela upp sitt skrivande så strikt i skilda praktiker utan låta dem korsbefrukta varandra (jag skriver till exempel poesi på fritiden, men har sett det som helt väsensskilt från akademiskt skrivande). Vi gjorde även några övningar kring läsande, som jag tyckte var givande. 

”Avhandlingar kan se väldigt olika ut”

Kursdagarna i maj handlade om avhandlingsstruktur. Två och två analyserade vi en utvald avhandling, i mitt fall A little bit of TLC (2011) skriven av arkitekten Sophie Handler – om hur äldre kan ges – eller ta – mer plats i det offentliga rummet (bland annat genom subversiva aktioner och motståndshandlingar). Avhandlingen använder färgkoder för olika texttyper och dessutom mycket bild- och fotomaterial.

Ja, avhandlingar kan se väldigt olika ut. En grupp presenterade en avhandling i koreografi, som var oerhört snyggt designad men kanske inte innehöll vad man i vanliga fall tänker på som en doktorsavhandling (med fotnoter, referenslistor o s v). Alla avhandlingar behöver argumentera på ett tydligt sätt och bidra till sitt kunskapsfält, men olika ämnesområden har olika traditioner av uttryck och befinner sig på olika delar av skalorna problemfinnande-problemlösande samt beskrivande-spekulerande (rationaliserande).

”Ta med sax och tejp”

Ett mycket givande inslag på kursen var gästföreläsningar av två italienska professorer i arkitektur och en brittisk feministisk arkitektforskare, som ifrågasatte våra normer om platser och bostäder. Hon ledde oss också i övningen ”Meadow of precursors” – en ”äng” (ett papper) med våra samlade föregångare/förebilder. En bra sak jag lärde mig var att i förväg be folk att ta med sax och tejp. Även om inte dessa användes var man just därför inställd på ”lek” och interaktiv övning. 

Samtal på introduktionskursen – från nanopartiklar till mögel på havre

Jag har även varit i Lund och fick nyckelbrickan som syns på bilden i början av det här inlägget.

Nu under maj pågår en obligatorisk introduktionskurs för alla nya doktorander på Lunds tekniska högskola. Det antas cirka 100 nya doktorander varje år. Sammanlagt har LTH cirka 600 doktorander och hela Lunds universitet knappt 3000. Förutom allmänna frågor om forskarstudier tar introduktionskursen upp vad det innebär att ha en handledare.

Till nästa gång ska både student och handledare besvara frågor om hur man ser på mål och ambitioner med forskarutbildningen, hur dess kvalitet ska bedömas, men också på vilket sätt man förväntas kommunicera och hur båda parter tror att rollerna kommer att utvecklas, utvärderas och omförhandlas under de fyra åren. Även hur framgång ska bedömas och eventuella felgrepp hanteras tas upp i frågeformuläret. 

På kursen hamnade jag i en samtalsgrupp med bland annat någon som höll på med nanopartiklar och någon med mögel på havre. Vad vi har gemensamt är väl själva studieprocessen – och alla dess våndor – samt att en forskarutbildning ska fostra till ett vetenskapligt tänkande och lära ut fungerande studiemetoder. Det betonades också att skattefinansierad forskarutbildning ska bidra till samhället och ge någonting tillbaka (även om det kan vara på lång sikt).

Det kan skilja sig åt hur mycket kurser man behöver läsa och i vilken ordning. Som Certec-doktorand är kursvalet väldigt öppet, något som känns fantastiskt bra, men ju fler valmöjligheter desto svårare kan det bli. Vilka kurser jag ska ta till hösten är till exempel fortfarande en öppen fråga. Pågående kurs fortsätter visserligen till november, men jag behöver mer metod- och teorikunskap. 

Missa förresten inte Rätt från börjans nya sammanfattning av vad universell utformning är, vår bedömning om den nyss lämnade styrutredningens syn på universell utformning samt frukostseminarium om en ny standard för universell utformning den 3 juni kl 9-12. 

Funktionsrätt Sveriges projekt Rätt från början har nu en doktorand hos Certec vid Lunds tekniska högskola. Tjänsten påbörjades den 1 mars och i bloggform kommer jag här på rattfranborjan.nu att berätta om framsteg och vedermödor i doktorerandet, månad för månad.

Syftet med det är att ni som är intresserade – främst inom funktionsrättsrörelsen – ska kunna följa processen. Kanske går det så småningom att koppla en forskargrupp av intresserade personer till doktorandtjänsten.

Tanken är att den svenska funktionsrättsrörelsen genom detta avhandlingsarbete ska lära sig mer om hur förändringsprocesser för ”ett samhälle för alla” ska kunna främjas.

Studieplan och antagning

Studieplanen för mitt projekt är nu godkänd och registrerad, men kommer att kunna revideras under arbetets gång. Rubriken är ”förändringsprocesser för ett universellt utformat samhälle” och målet med forskningsprojektet är att öka kunskapen om hur universell utformning genomförs i samhället.

Det handlar också om att bygga förståelse för hur en inkluderande process för tillgänglighet kan göras likvärdig, jämlik och gynna alla människors delaktighet och därmed eliminera stigmatisering och exkludering av personer med funktionsnedsättning. Forskningen ska sedan kunna ligga till grund för utformning av politik och riktlinjer.

Begreppet universell utformning

1985 myntade den amerikanska arkitekten Ronald Mace begreppet Universal design (Universell utformning, UU) för att beteckna den utformning som tar hänsyn till alla människor, även personer med olika funktionsnedsättningar. Vid denna tid utvecklades disciplinen Disability Studies med sin syn på funktionshinder som hinder i den omgivande miljön, och den amerikanska antidiskriminerings- och tillgänglighetslagen Americans with disabilities Act (ADA).

I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Funktionsrättskonventionen, definieras Universell utformning i artikel 2 som: ”sådan utformning av produkter, miljöer, program och tjänster att de ska kunna användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning”.

I artikel 4f i konventionen åläggs staterna att främja universell utformning.

Universell utformning är en bärande komponent i konventionen och den förändringsprocess i samhället som konventionen ytterst syftar till – en utveckling från att vilja förändra människan (med funktionsnedsättning) till att förändra samhället. Standarder och lagstiftning är sedan folkrättsliga åtaganden som regering och riksdag valt att anta. Bland annat är universell utformning en inriktning i den funktionshinderpolitik som riksdagen antog 2017.

Involvering av funktionshinderperspektiv i samskapande processer

Universell utformning handlar om att nå acceptans för att alla människor är olika och del av en mångfald, men en förutsättning är att personer med funktionsnedsättning involveras i utvecklingsprocesserna. Frågan är sedan när och på vilket sätt detta bäst ska ske för bästa resultat. Blir design som konstrueras utifrån behov som människor med funktionsnedsättning har automatiskt fungerande för alla?

Funktionsrättskonventionen slår fast att funktionshinderrörelsen ska medverka i staternas politik och lagstiftning, men också att de människor som berörs ska involveras i processerna för Universell utformning.

Men hur går egentligen lyckade förändringsprocesser baserade på universell utformning till? Och vem är egentligen användaren och vilken roll har och ska de ha? Vad bidrar användaren med och hur uppfattas och hanteras användarerfarenhet? Hur ska slutligen användarerfarenhet utveckla och berika förändringsprocesser? Och inte att förglömma: hur inkluderas erfarenhet och kunskap som ”icke-användare” har? Det är några av frågorna jag ska ge mig i kast med.

Kurs på Konstfack påbörjad

Den 12 mars 2019 påbörjade jag min första kurs på doktorandnivå, Concepts, theories and experimental practices in art, technology and design (7,5p) på Konstfack. Kursledare är Hélène Frichot, arkitekt och disputerad i filosofi. Cirka tio doktorander deltar i kursen och bakgrunderna är mycket varierade – koreograf, kompositör, slöjdare, stadsplanerare och flera konstnärer och arkitekter. Samtidigt som mig har Lilian Müller antagits som doktorand på Certec och även hon deltar. Vi kommer att följas åt och säkerligen stötta varandra.

Gästföreläsningar hölls av Moa Matthis (om rasistisk bildkommunikation), Bo Westerlund (om involverande designskapande processer), Anette Göhtlund (om blicken och etnografisk metod) och Martin Ávila (om designteorier). Flera tog upp feministiska och postkoloniala perspektiv och lyssnade intresserat på mina kommentarer utifrån funktionshinderperspektivet.

Första inlämningsuppgiften

Inför kursen skulle vi skicka in en artikel som chockat eller åtminstone skakat om oss teoretiskt. Jag valde Out of Place, Knowing One’s Place: space, power and the exclusion of disabled peopleav Rob Kitchin.

I denna över 20 år gamla artikel vidgas den sociala modellen av funktionshinder till platsen och rummet som viktiga begrepp i formerandet av funktionshinder. Exkluderingen av personer med funktionsnedsättning – eller ”disabled people” som man säger i brittiska Disability Studies, har tidigare beskrivits som en historisk process, men författaren lägger till att även rummet och rumsligheter (spatialities) reproducerar och upprätthåller funktionshinder i miljön – och även utgör ett förtryck. Människor isoleras och marginaliseras inte bara socialt utan även rumsligen.

Koncept och teorier

I inlämningsuppgiften ingick att beskriva två koncept. Jag valde Universal Design och Involvement.

Vi skulle också beskriva ett teoretiskt paradigm i vår forskning. Jag tog upp det paradigmskifte som skedde när Disability Studies introducerade en ny syn på funktionshinder – från att tidigare ha varit inriktat på att förändra och bota kroppen till att förändra samhällsstrukturerna.

Vi skulle också berätta om ett intressant projekt vi varit involverade i. Jag valde den sommarskola om funktionshinder och mänskliga rättigheter som anordnats av Funktionsrätt Sverige (och Raoul Wallenberg Institutet) 2017 och 2018. Där möttes verksamma jurister, forskare och studenter, främst inom juridik. De fick här ett avslappnat tillfälle att lära känna och diskutera med aktivister från funktionsrättsrörelsen. 2018 hölls ett rättegångsspel (Moot Court) med två ”lag”. Övningen syftade till att lära sig mer om att hantera de rättsliga verktygen i Funktionsrättskonventionen.

Fyra delstudier

Avhandlingen kommer bestå av fyra delstudier och jag har hittills mest funderat över den första delstudien, som enligt plan ska vara klar i december. Det ser ut att bli en litteratur- och intervjustudie om vilka universell utformningsprocesser som pågått och pågår i Sverige.

Vilka aktörer har varit involverade och varför? Vilka processer, aktörer och faktorer ligger bakom? Har förändringen drivits av samskapande processer. Det pågår (förmodligen) flera Universell utformningsprocesser i Sverige, som jag inte känner till, till exempel inom boende, arbetsliv och utbildning, men kanske även inom konst, kollektivtrafik eller fritidsaktiviteter.

Du som läser detta och känner till tidigare, pågående eller kommande projekt där man tänker sig att arbeta utifrån universell utformning får väldigt gärna höra av dig till emil.erdtman@funktionsratt.se eller skriva en kommentar nedan.